- 5
känna, dock redan finnas flera band knutna, än dem min blick förmår följa. Och besinnar jag nu, att den lifsperiod, som alla dessa minnen tillhöra, var den, under hvilken en människa i regel mottager sina för lifvet mest afgörande intryck, då känner jag än starkare, huru jag kommer till Västerås stift såsom en gäldenär, som aldrig kan hoppas att ens i aflägsen mån återbetala sin tacksamhetsskuld. Måtte i min umgängelse, i min förkunnelse och i min gärning i edert stift dock något litet skönjas af den kärlekens värme, som där omgifvit mig, och af det högtidsallvar och den söndagsfrid, jag där fått känna!
En grupp finnes det bland mina ungdomshågkomster från Västerås stift, som under de sist förflutna veckorna och månaderna med alldeles särskild styrka trädt fram för min tanke — därför att de på ännu ett annat sätt än de andra likasom direkt mynna ut i tanken på den ämbetsgärning, som ligger framför mig. Jag syftar på de minnen jag förvarar från de tillfällen, då jag såsom min fars notarie fick åtfölja honom på hans visitationsresor genom stiftet. De inblickar i församlingarnas lif, som jag då fick göra, äro mig nu en hjälp att åtminstone på några punkter fylla ut min bild af dem med lefvande, konkreta drag. Men tillika förvarar jag från dessa visitationshögtider några af mina tidigaste och starkaste intryck af allvaret och ansvarstyngden men också af skönheten i en biskops ämbetsgärning. För hela min uppfattning af dennas innebörd hafva dessa intryck varit af en afgörande betydelse. Och det ligger för mig något säreget stärkande och uppmuntrande däri, att också denna på detta sätt är en gåfva till mig från Västerås stift och från början är sammanknuten med tanken på dess församlingar.
Biskop N. Lövgren
»Jag har sändt eder att skörda, där I icke hafven arbetat. Andra hafva arbetat, och I hafven fått gå in i deras arbete.» Gäller detta ord (Joh. 4: 38) om hvarje arbetare i Guds församling, så känner jag dock med tack till Gud, men ock med stor bäfvan, i hvilken säregen grad det har sin tillämpning på mig. Om några af de arbetare och såningsmän, som åt mig lämnat ett dyrbart arf att förvalta men
