S. Petrus eller S. Peder och S. Johannes eller S. Hans.
En mäktig man Botair, hemma i Akebäck, byggde,
såsom ofvanföre nämnes, en kyrka uti Vall, hvilken
hedningarne uppbrände, och han uppförde en annan i Wi,
hvarest Wisby sedan uppstod. Hedningarne ville äfven
uppbränna sistberörde helgedom, men Botairs svärfader
Lickair den vise afstyrde detta tilltag. Denna kyrka,
som låg under Klinten och invigdes till alla helgon,
var på Gotland den första, hvilken fick qvarstå. Sedan
byggdes på samma ställe, der berörda kyrka legat, en
annan helgedom, som invigdes till S. Petrus[1]. Bravnii
teckning, hvilken blifvit för mer än tvåhundrafemtio år
sedan tagen af Wisby, framställer med angifna namn
S. Peders och S. Hans’ kyrkor, så att den förra utgör
södra och den sednare norra delen af en
sammanhängande byggnad med tvenne fyrkantiga torn i vester[2].
En stor karta öfver Wisby af 1646 anger platsen för
S. Peder, som redan var förstörd, alldeles invid södra
sidan af S. Hans, hvars vestra del var bibehållen[3].
Emellertid skulle S. Peder enligt Strelows berättelse
legat i samma trakt af staden som S. Olof och S.
Nikolaus[4]. Denna uppgift förtjenar såsom mången
annan af samme författare ingen vederläggning. På
Dahlbergs grund- och uppritning af Wisby anges S.
