Sida:Danska och norska läsestycken.djvu/454

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
442
Litterärhistoriska upplysningar.


kraf på historieforskarnes bistånd — Allen och Wegener, Schiern m. fl. — och på skaldernas sånger, för resten allt hittills mera fruktbärande för dagens, än för århundradets litteratur. Grundlagen af 5. Juni 1849, kampen för Slesvig, den vaknande enhetskänslan emellan svenskar, norrmän och danskar hafva sina frukter att vänta också för Nordens litterära sjelfständighet. Så långt äro vi hunna, att vi på skaldekonstens himmel se Kingo, Holberg, Bellman, Oehlenschläger lysa i norr såsom en stjernbild.

2. Läsestyckenas författare, alfabetiskt ordnade.

Jacob Aall (S. 286–45), född i Porsgrund 1773; teologisk kandidat; egare af Nes’ jernbruk, flera gånger storthingsman; † 1844. Han understödde den af Rask besörjda tryckningen af Björn Haldorsens isländska lexikon; sjelf utgaf han tid efter annan berättelser efter sagorna, utom flera statsvetenskapliga afhandlingar: om bergverk, penningeväsen o. d., samt under sin ålderdoms hvila en sorgfällig öfversättning af »Snorres norske Kongers Sagaer» 1838 och tre band »Erindringer som Bidrag til Norges Historie fra 1800–1815», hvilka tilltala genom mildt omdöme och lugn öfverblick.

Ivar Aasen (S. 124–26), bondeson, är född på Søndmør i Norges vestland 1813; i sitt 18de år blef han ambulatorisk skollärare. Han egnade sig åt botaniken och, för att få reda på växternas namn, åt modersmålets studium; en afhandling om allmogemålet i Søndmør förskaffade honom understöd till språkliga resor i Norge. Med förtrolig kännedom om bygdemålen och ett fint öga för deras förgreningar förenar han den för mästerskap egendomliga jemnhet och enkelhet i vetenskaplig framställning. Han har ingen befattning, utan han har lön såsom vetenskapsman. Hufvudarbeten af Aasen äro: »Det norske Folkesprogs Grammatik» 1818 (i ny uppl. »Norsk Grammatik») och »Ordbog over det norske Folkesprog» 1850. Sedermera utgaf han en »Læsebog i Gammel Norsk» och »Prøver af Landsmaalet» (1853), jemte förslag till ett allmänt norskt »Landsmaal», sammansatt af fornspråket och några af bygdmålen. På detta språk har han skrifvit folkliga småstycken på vers och prosa och ett urval af »Norske Ordsprog», 1856. Det är att hoppas, att »Maalstrævet», i stället för att skapa ett tredje språk i Norden, skall göra gagn som en ängsvattning från språkets lefvande källor.

Carl Ferdinand Allen (S. 214–18) är född i Köpenhamn 1811. Efter att hafva tagit teologisk examen utarbetade han som prisskrift (1sta uppl. 1840) en »Haandbog i Fædrelandets Historie», med särskilt afseende på bondeståndets frigörelse under tidernas lopp. Som förarbete till ett