Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/139

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
SyrakSyr. 46:10.
135

26 Herren give eder vishet i edra hjärtan
till att styra hans folk med rättfärdighet,
på det att dess lycka aldrig måtte gå om intet,
ej heller dess härlighet, släkte efter släkte.

1.2Mos. 2:1f. 11:3. Apg. 7:20f. /2. 2Mos. kap. 7-12. Se Änglar i Ordförkl. /3.2Mos. 33:18f. /4.4Mos. 12:3f. /5.2Mos. 16:10f. 19:3f. 33:11. 4Mos. 12:8. 5Mos. 4:6. 30:19. /6. 2Mos. 4:14. /7.2Mos. 28:1f. /10. Vish. 18:24. /12.2Mos. 28:36f. /14. 2Mos. 29:38f. /15.2Mos. 28:41. 40:15. 3Mos. 8:12f. 4Mos. 6:23f. 5Mos. 18:5. 17.5Mos. 33:10. /18.4Mos. 16:1f. 20.3Mos. 24:5f. 4Mos. 18:13f. /21. 3Mos. 7:28f. /22.4Mos. 18:20. /23. 4Mos. 25:7f. Ps. 106:30f. /24.1Mack. 2:54.

46 KAPITLET.

Fortsättning av fädernas lov: Josua, Kaleb, domarna, Samuel.

1 En hjälte i strid var Josua, Nuns son,
Moses’ efterföljare såsom profet,
han som, enligt vad hans namn utsäger,[1]
blev stor såsom frälsare för Herrens utvalda.
Ja, han utkrävde hämnd på de fiender som reste sig upp,
för att så förhjälpa Israel till sin besittning.
2 Huru härlig tedde han sig icke, när han lyfte sin hand
och sträckte ut sitt svärd mot städerna!
3 Vem före honom stod stark såsom han?
Ja, Herrens krig förde han.
4 Var det icke genom honom som solen gick tillbaka,
så att en dag blev så lång som två?
5 Han åkallade den högste härskaren,
när fienderna trängde honom på alla sidor.
Och den store Herren bönhörde honom
genom att sända tunga, väldiga hagelstenar.
6 Han slungade dem mot det fientliga folket
och förgjorde motståndarna på sluttningen.
Så skulle hedningarna få pröva på hans vapen
och förnimma att han inför Herrens ansikte förde sin strid;
också efterföljde han ju den Allsmäktige.
7 Redan i Moses’ tid bevisade han sin fromhet,
han och Kaleb, Jefonnes son,
i det att de sökte stå menigheten emot
och hindra folket ifrån synd
och tysta ned dess onda knorrande.
8 Och så blevo dessa två allena räddade
bland skaran av de sex hundra tusen,
till att föra folket in i dess arvedel,
in i det land som flöt av mjölk och honung.

9 Och Herren förlänade Kaleb kraft;
ja, ända till hans ålderdom förblev den hos honom,
så att han kunde draga upp till Bergsbygden.
Och jämväl hans efterkommande fingo en besittning,
10 för att alla Israels barn skulle få se
att det är gott att efterfölja Herren.


  1. Jfr hebr. jeschua, som betyder frälsning.