Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/140

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Syr. 46:11.Syrak
136

11 Domarna, envar med sitt namn,
så många av dem, som ej trolöst avföllo i sina hjärtan,
och så många som icke vände sig bort ifrån Herren -
deras minne vare välsignat!
12 Deras ben skjute skott ur deras gravar,
och må deras namn gå i arv på deras söner.

13 Älskad av sin Herre var Samuel,
en Herrens profet, som grundade konungadömet
och smorde furstar över hans folk.
14 Efter Herrens lag dömde han menigheten;
och Herren såg till Jakob.
15 I följd av sin trohet blev han prövad tillförlitlig såsom profet,
och på grund av sina ord blev han befunnen sannfärdig såsom siare.
16 Och han åkallade Herren, den Allsmäktige,
när hans fiender trängde honom på alla sidor;
han frambar därvid ett dilamm såsom offer.
17 Och Herren dundrade från himmelen,
han lät sin röst höras med starkt dån.
18 Och han slog i grund tyriernas hövdingar
och filistéernas alla furstar.
19 Och förrän han somnade in i den eviga sömnen,
betygade han inför Herren och hans smorde:
»Intet, icke så mycket som ett par skor,
har jag tagit från någon människa.»
Det fanns ej heller någon som kunde anklaga honom.
20 Jämväl sedan han hade avsomnät, profeterade han
och förutsade för konungen hans död.
Och han lät sin röst höras ur jordens djup
för att genom sitt profetiska ord utplåna folkets orättfärdighet.

1.5Mos. 34:9. /2.Jos. 8:18f. /4.Jos. 10:12f. /5.Jos. 10:11. /6.Jos. 14:8f. 7.4Mos. 14:6f. /8.2Mos. 12:37. 4Mos. 26:65. 5Mos. l:35f. /9.Jos. 14:10f. 1Mack. 2:56. /11.Dom. 2:16f. /12. Syr. 49:10. /13.1Sam. 10:1f. 16:13. 15.1Sam. 3:19f. /16.1Sam. 7:7f. 17.1 Sam. 12:18. /19.1Sam. 12:3f. 20.1Sam. 28:16f.

47 KAPITLET.

Fortsättning av fädernas lov: Natan, David, Salomo; rikets delning.

1 Och efter denne uppstod Natan
och verkade såsom profet i Davids dagar.

2 Såsom det feta avskiljes från tackoffret,
så var David avskild från andra israeliter.
3 Han lekte med lejon såsom med killingar
och med björnar såsom med lamm.
4 Slog han icke i sin ungdom ihjäl jätten
och tog så bort försmädelsen ifrån folket,
i det han lyfte sin hand med slungstenen
och slog Goljats stolta skryt till marken?
5 Ja, han åkallade Herren, den Högste,