Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/15

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
JuditJudit 8:26.
11

assyrierna, 10då sände hon sin kammartärna, vilken hade uppsikten över allt vad hon ägde, och lät kalla till sig stadens äldste, Osias, Kabris och Karmis. 11 Och när de kommo till henne, sade hon till dem:

»Hören mig, I styresmän över Betyluas invånare: det är icke rätt vad I haven talat inför folket i dag, då I genom edlig försäkran haven förpliktat eder inför Gud att uppgiva staden till våra fiender, om Herren icke inom de utsatta dagarna sänder eder hjälp. 12 Vilka ären då I, eftersom I haven dristat eder att fresta Gud i dag och sätta eder själva i Guds ställe bland människors barn? 13 Nu söken I att utforska Herren, den Allsmäktige, men aldrig någonsin skolen I få veta något. 14 I kunnen ju icke utgrunda djupet av en människas hjärta eller genomskåda hennes tänkesätt. Huru skullen I då kunna utrannsaka Gud, som har skapat allt detta, och lära känna hans sinne och fatta hans tankar? Nej, mina bröder, förtörnen icke Herren, vår Gud. 15 Ty om han än icke är villig att hjälpa oss inom de fem dagarna, så har han dock själv makt att beskärma oss inom vilken tid han vill, eller ock att förgöra oss inför våra fiender. 16 Men I skolen icke försöka att binda Herrens, vår Guds, rådslag, ty Gud är icke såsom en människa, så att han skulle kunna skrämmas genom hot, eller såsom en människoson, så att han skulle kunna bringas att vackla i sitt beslut. 17 Låtom oss fördenskull förbida frälsningen ifrån honom och anropa honom om hjälp; då skall han lyssna till vår röst, om det är honom välbehagligt. 18 Ty icke har i mannaminne funnits, ej heller finnes, den dag som i dag är, bland oss någon stam eller släkt eller menighet eller stad som tillbeder gudar vilka äro gjorda med händer, såsom det var i forna dagar, 19 varför ock våra fäder gåvos till pris åt svärd och plundring och ledo svårt nederlag inför våra fiender. 20 Vi för vår del hava icke lärt känna någon annan Gud än honom; därför kunna vi ock hoppas att han icke skall försmå oss eller någon av vårt folk. 21 Ty om vår stad bliver intagen, så skall därmed hela Judeen komma att vackla, och vår helgedom skall bliva skövlad, och Herren skall utkräva vårt blod för dess oskärande. 22 Och när då våra bröder bliva dräpta och vårt folk bliver bortfört i fångenskap och vår arvedel bliver ödelagd, skall han låta allt detta komma över våra huvuden bland hedningarna, varhelst vi bliva trälar, och vi skola bliva till en stötesten och till smälek inför våra herrar. 23 Ty vår träldom skall icke bereda oss någon gunst, utan Herren, vår Gud, skall låta den bliva oss till vanära.

24 Så må vi då, mina bröder, giva våra bröder ett bevis på att deras liv beror av oss, och att helgedomens och templets och altarets bestånd vilar på oss. 25 Utom allt detta må vi tacka Herren, vår Gud, som allenast sätter oss på prov, likasom han har gjort med våra fäder. 26 Kommen ihåg huru han handlade med Abraham, och vilka prov