Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/151

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
BarukBar. 2:31.
147

som är detsamma än i dag! 12 Vi hava syndat, vi hava varit ogudaktiga, vi hava varit orättfärdiga, o Herre, vår Gud, i fråga om allt vad du har stadgat såsom rätt. 13 Låt nu din förtörnelse vända sig ifrån oss, ty vi äro allenast några få som hava lämnats kvar bland de folk bland vilka du har förstrött oss. 14 Hör, o Herre, vår åkallan och vår bön, och befria oss för din egen skull, och låt oss finna nåd för deras ögon, som hava fört oss bort i fångenskap, 15 på det att hela jorden må få lära känna att du är Herren, vår Gud, eftersom ju Israel och hans ätt äro uppkallade efter ditt namn. 16 Herre, skåda ned från din heliga boning, och akta på oss; böj, o Herre, ditt öra härtill och hör. 17Öppna, Herre, dina ögon och se; ty de döda i dödsriket, de vilkas ande är tagen bort ur deras bröst, giva ju icke Herren ära och erkänna icke hans rätt. 18 Men den själ som är djupt bedrövad, den som går där nedböjd och maktlös, och de ögon som förtvina, och den själ som hungrar, de giva dig ära och erkänna din rättfärdighet, o Herre. 19 Det är ju icke i förlitande på vad rättfärdigt våra fäder och våra konungar hava gjort, som vi bönfalla inför dig, Herre, vår Gud. 20 Ty du har släppt lös din vrede och förtörnelse över oss, i enlighet med vad du har talat genom dina tjänare profeterna. Du sade ju: 21 'Så säger Herren: Bojen edra skuldror och tjänen konungen i Babylonien, så skolen 1 få bo kvar i det land som jag har givit åt edra fäder. 22 Men om I icke hören Herrens röst och tjänen konungen i Babylonien, 23 så skall jag i Juda städer och i Jerusalem göra slut på fröjderop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud, och hela landet skall bliva ödelagt, så att ingen mer bor däri.’ 24 Men vi hörde icke din röst och tjänade icke konungen i Babylonien; och då lät du de ord gå i uppfyllelse, som du hade talat genom dina tjänare profeterna, nämligen att våra konungars ben och våra fäders ben skulle kastas ut ur deras gravar. 25 Och se, nu ligga de kringströdda, prisgivna åt hettan om dagen och åt kölden om natten. Och de hade omkommit genom svåra plågor, genom hunger och svärd och andra hemsökelser. 26 Och du har gjort det hus som är uppkallat efter ditt namn till vad det nu är, för Israels hus’ och Juda hus’ ondskas skull.

27 Men med oss har du, Herre, vår Gud, handlat efter all din mildhet och efter all din stora barmhärtighet, 28 i enlighet med vad du har talat genom din tjänare Moses, på den tid då du bjöd honom att uppteckna din lag inför Israels barn, i det att du sade: 29 ’Om I icke hören min röst, så skall förvisso denna stora och talrika brusande folkskara varda till en ringa hop bland de folk bland vilka jag skall förströ dem. 30 Ty jag vet att de icke skola höra mig, eftersom det är ett hårdnackat folk. Men de skola besinna sig i det land där de leva i fångenskap, 31 och de skola förnimma att jag är Herren, deras Gud. Och jag skall giva dem hjärtan, och öron