2Kor. 6:14. /16.Dan. 11:25f. 2Mack. 5:1f. /20. 2Mack. 5:11. /21. 2Mack. 3:6f. 5:15f. /22. 1 Mack. 4:57./24. Dan. 11:36. 2 Mack. 5:12f. /29. 2 Mack. 5:24f. /37. Ps 79:1f. 1Mack. 7:17. 2Mack.6:4f. /39.Am.8:10. Tob. 2:6. /44.2Mack. 6:1f. /47.3Mos.11:7. 51. 2 Mack. 5:22. /52.1Mack. 2:16f. 54.Dan. 9:27. 11:31. Matt. 24:15. Se Förödelsens styggelse i Ordförkl./56. 1Mack. 3:48. /60. 2Mack. 6:10. /63. 2 Mack. 6:18f. 7:1f. /64. 2Mack. 6:12f. 7:18, 33.
2 KAPITLET.
Mattatias och hans söner, jämte andra judar, sätta sig till motvärn mot konungens påbud. Mattatias tager avsked av sina söner och dör.1 Vid den tiden uppträdde Mattatias, som var son av Johannes, Simeons son, en präst av Joaribs söner, från Jerusalem. Han bodde i Modein. 2 Och han hade fem söner: Johannes, med tillnamnet Gaddis, 3 Simon, som kallades Tassis, 4 Judas, som kallades Mackabeus, 5 Eleasar, som kallades Avaran, och Jonatan, som kallades Apfus. 6 Då han nu fick höra vilka hädiska gärningar som förövades i Judeen och i Jerusalem, 7 sade han:
»Ve mig! Varför har jag blivit född
till att se mitt folks undergång
och den heliga stadens undergång
och till att sitta här stilla,
medan den är given i fienders hand
och helgedomen i främlingars hand?
8 Dess tempel har blivit såsom en Vanärad man,
9 dess präktiga kärl hava förts bort såsom rov;
dess späda barn hava dödats på dess gator,
och dess unga män genom fiendens svärd.
10 Finnes något folk som icke har tagit dess borg i besittning
och icke har bemäktigat sig dess egendom såsom byte?
11 All dess prydnad är borttagen,
i stället för fri har den nu blivit en träl.
12 Ja, allt vad vi ägde heligt och skönt och härligt är förött,
hedningarna hava oskärat det. 13 Varförr skulle vi längre leva?»
14 Och Mattatias och hans söner revo sönder sina kläder och höljde sig i sorgdräkt och sörjde djupt.
15 Men konungens utsända, som skulle tvinga folket till avfall, kommo till staden Modein, för att invånarna där skulle offra. 16 Och många israeliter trädde fram till dem. Också Mattatias och hans söner kommo allasammans ditfram. 17 Då togo konungens utsända till orda och talade så till Mattatias och sade: »Du är en styresman här i staden, en ansedd och betydande man, och du har ett starkt stöd i söner och fränder. 18 Så träd nu du först fram och gör efter vad konungen har påbjudit, såsom alla folk och övriga judar och de som äro kvar i Jerusalem redan hava gjort. Då skall du och ditt hus få räknas bland konungens vänner, och du och dina söner skolen bliva ärade med silver och guld och många skänker.» 19 Men Mattatias svarade och sade med hög röst: »Om än alla folk inom konungens rike äro honom hörsamma, så att envar avfaller från sina fäders gudsdyrkan och villigt fogar sig i hans bud, 20 så vilja dock jag och mina söner och
