Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/196

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
1 Mack. 11:34.Första
192

folket, våra vänner och trogna bundsförvanter, hava vi, på grund av deras tillgivenhet mot oss, beslutit tilldela följande förmanér. 34 Vi tillförsäkra dem såväl Judeens landområde som de tre områdena Aferema, Lydda och Ramataim, vilka hava lagts till Judeen från Samarien, så ock alla dem underlydande orter. Åt alla dem som offra i Jerusalem efterskänka vi vad de skola lämna i ersättning för den konungen tillkommande andel, som konungen förut årligen har mottagit från dem av jordens gröda och trädens frukter, 35 likaså det övriga som från denna dag tillkommer oss av tiondegärderna och av andra avgifter som tillkomma oss, så ock avgifterna för saltdammarna, såväl som den oss tillkommande kransskatten; allt detta efterskänka vi dem. 36 Och intet härav skall upphävas från denna dag till evärdlig tid.

37 Ombesörjen nu alltså att en avskrift tages härav, och att denna överlämnas åt Jonatan till att uppsättas på det heliga berget, på en bemärkt plats som är lämplig härför'»

38 När konung Demetrius nu såg att lugn och ro rådde i hans land, och att han icke vidare mötte något motstånd, lät han allt sitt krigsfolk åtskiljas och begiva sig var och en till sin hemort, med undantag av det främmande krigsfolk som han hade lejt från hedningarnas öar. Då blev allt krigsfolket från hans fäders tid hätskt mot honom.

39 Tryfon var en bland Alexanders forna anhängare. Då han nu såg att allt krigsfolket knorrade mot Demetrius, begav han sig till araben Imalkue, som var uppfostrare för Alexanders späde son Antiokus. 40 Och han låg över honom med böner att han skulle överlämna gossen åt honom, för att denne skulle bliva konung efter sin fader. Och han omtalade för honom allt vad Demetrius hade gjort, och huru hätskt hans krigsfolk var sinnat mot honom. Och han stannade där i lång tid.

41 Och Jonatan sände bud till konung Demetrius och begärde att han skulle låta besättningarna på borgen i Jerusalem och i de övriga fästningarna avtåga; ty de lågo i strid med Israel. 42 Demetrius sände då bud till Jonatan med det svaret: »Icke allenast detta vill jag göra dig och ditt folk, utan jag vill också, när jag får lägligt tillfälle därtill, högt ära dig och ditt folk. 43 Och du gör nu rätt och väl, om du sänder manskap till min hjälp i striden, ty allt mitt krigsfolk har avfallit från mig.» 44 Så sände då Jonatan tre tusen tappra stridsmän till honom i Antiokia; och när dessa kommo till konungen, gladde han sig över deras ankomst.

45 Men stadens invånare församlade sig mitt i staden, till ett antal av vid pass ett hundra tjugu tusen människor, och ville bringa konungen om livet. 46 Konungen flydde då in i sitt palats, men invånarna i staden besatte stadens gator och begynte att strida. 47 Då kallade konungen judarna till hjälp, och de församlade sig allasammans hos honom. Därvid