Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/219

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Mackabéerboken2 Mack. 4:28.
215

utan visade förakt för templet och försummade offren och skyndade åstad för att få vara med om det lagstridiga skådespelet på övningsbanan, så snart tecken hade givits till övning med kastskivan. 15 Det som fäderna räknade såsom något hedrande, det aktade de sålunda för intet; de grekiska utmärkelserna däremot ansågo de vara mycket ärofulla. 16 Fördenskull råkade de ock i svår nöd; de fingo till fiender och plågare just dem vilkas levnadsvanor de så ivrigt efterhärmade, och som de i allt ville likna. 17 Ty att vanvörda de gudomliga lagarna sker icke utan våda. Nej, att så är, det visar vad som efteråt händer.

18 Då nu de vart fjärde år återkommande tävlingsspelen firades i Tyrus, i konungens närvaro, 19 skickade den skändlige Jason såsom ombud från Jerusalem vid spelen några män som hade fått medborgarrätt i Antiokia, för att lämna fram tre hundra drakmer silver till offret åt Herkules. Men de som så skulle lämna fram penningarna bådo att man icke skulle använda dem till offer, utan bestämma dem för någon annan utgift. 20 Dessa penningar skulle alltså enligt avsändarens vilja gå till offret åt Herkules, men tack vare dem som skulle lämna fram penningarna gingo dessa till treroddarfartygens utrustning.

21 Med anledning av konung Filometors tronbestigning blev Apollonius, Menesteus' son, sänd till Egypten. Genom honom fick Antiokus underrättelse om att Filometor hade blivit ovänligt stämd mot hans regering. Han begynte därför att vidtaga mått och steg för att trygga sitt rikes säkerhet. Då han nu för detta ändamål hade begivit sig till Joppe, avlade han också ett besök i Jerusalem. 22 Här fick han ett ståtligt mottagande av Jason och folket i staden och ledsagades ditin under fackelsken och glädjerop. Därefter drog han med sin här till Fenicien.

23 Men efter tre år sände Jason åstad Menelaus, en broder till den förut nämnde Simon, för att till konungen överlämna de penningar som han hade utlovat, och för att avsluta förhandlingarna angående några nödiga frågor. 24 Denne ställde sig in hos konungen och smickrade honom, under det att han själv uppträdde såsom vore han en mäktig man, och lyckades så få översteprästämbetet överflyttat på sig, i det han överbjöd Jason med tre hundra talenter silver. 25 Sedan han nu hade erhållit konungens fullmakt, vände han tillbaka hem, utan att äga något som gjorde honom värdig översteprästämbetet, men med alla en grym härskares lidelser och ett vilddjurs raseri. 26 Så blev då Jason, som bakslugt hade undanträngt sin egen broder, själv på ett bakslugt sätt undanträngd av en annan och jagad i landsflykt till ammoniternas land. 27 Menelaus var alltså visserligen i besittning av makten, men fullgjorde icke sina skyldigheter i fråga om de penningar som han hade lovat konungen, 28 och detta, fastän Sostratus, befälhavaren på borgen, framställde krav på dem;