TILLÄGG TILL DANIEL

1.

Susanna.

Susanna anklagas falskeligen för okyskhet. Hon räddas genom den unge Daniels klokhet.

¹ I Babylon bodde en man som hette Joakim. ² Och han tog sig en hustru, som hette Susanna, Kelkias’ dotter. Hon var en mycket fager kvinna och fruktade Herren. ³ Ty hennes föräldrar voro rättfärdiga och hade uppfostrat sin dotter efter Moses’ lag. ⁴ Och Joakim var mycket rik och ägde en stor trädgård, som låg invid hans hus. Och hos honom plägade judarna församla sig, eftersom han var den anseddaste bland dem alla.

⁵ Nu hade i det året två äldste bland folket blivit utsedda till domare, sådana om vilka Herren hade sagt: »Lagöverträdelse utgick från Babylon, från de äldste som voro domare, vilka räknades såsom styresmän för folket.» ⁶ Dessa uppehöllo sig ständigt i Joakims hus. Och alla som hade någon rättssak kommo till dem.

⁷ När sedan folket vid middagstiden hade begivit sig hem, plägade Susanna gå in i sin mans trädgård för att lustvandra där. ⁸ Och de båda äldste, som dag efter dag sågo henne gå ditin och lustvandra, grepos av begärelse till henne. ⁹ Och de läto sitt sinne bliva förvänt och slogo ned sina ögon, så att de icke blickade upp mot himmelen eller tänkte på att de kunde bliva drabbade av ett rättvist straff. ¹⁰ Och båda voro de svårt plågade för hennes skull, men de omtalade icke sitt kval för varandra; ¹¹ ty de blygdes för att omtala sin begärelse, att de nämligen ville pläga umgänge med henne. ¹² Men de vaktade dag efter dag med iver på att få se henne.

¹³ En dag sade de till varandra: »Låt oss nu gå hem, ty måltidstimmen är inne.» Och de gingo därifrån och skildes från varandra. ¹⁴ Men sedan vände de tillbaka och möttes på samma ställe som förut, och när de då utfrågade varandra om orsaken, tillstodo de sin begärelse. Och nu kommo de överens med varandra om en lämplig tid då de skulle kunna finna henne ensam.

¹⁵ Då hände sig en gång, medan de vaktade på en läglig dag, att hon kom in i trädgården, likasom dagligen förut, åtföljd av allenast två tjänarinnor. Och hon fick lust till att bada där, eftersom det var mycket varmt. ¹⁶ Och ingen fanns därinne utom de båda äldste, som hade gömt sig och vaktade på henne. ¹⁷ Och hon sade till tjänarinnorna: »Hämten hit olja och salvor, och stängen trädgårdsporten, så att jag kan få bada.» ¹⁸ Och de gjorde såsom hon hade sagt. De stängde igen trädgårdsporten och gingo ut genom sidoporten för att hämta det som de hade fått tillsägelse om; men de sågo icke de äldste, ty dessa höllo sig gömda. ¹⁹ Men så snart tjänarinnorna hade gått