Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/33

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
VishetenVish. 5:14.
29

5 KAPITLET.

De ogudaktigas för sena ånger på domens dag. De rättfärdigas lön och de ogudaktigas straff.

4:20 När deras synder räknas samman, skola de bävande träda fram,
och deras överträdelser skola vittna mot dem och överbevisa dem.
1 Då skall den rättfärdige stå där med stor frimodighet
inför dem som förtryckte honom,
och som föraktade hans mödor.
2 När de få se detta, skola de gripas av stor förskräckelse
och betagas av häpnad över hans oväntade frälsning.
3 De skola ångra sig och säga vid sig själva,
de skola sucka i sin själs ångest:

»Det var denne som vi en gång hade till åtlöje
och till ett smädligt ordspråk, vi dårar.
4 Hans leverne aktade vi såsom förryckthet
och hans slut såsom någonting nesligt.
5 Huru har han nu kunnat bliva räknad bland Guds barn,
och huru har han fått sin lott bland de heliga?
6 Så hava vi då gått vilse från sanningens väg;
rättfärdighetens ljus har icke lyst för oss,
och dess sol har icke gått upp för oss.
7 Vi mättade vårt begär på orättfärdighetens och fördärvets stigar,
vi vandrade genom väglösa ödemarker,
men Herrens väg lärde vi icke känna.
8 Vad har nu vårt övermod gagnat oss?
Och vad har rikedom, i förening med högfärd, gjort oss för nytta?
9 Försvunnet är allt detta såsom en skugga
och såsom ett budskap som snabbt går vidare.
10 Det är med oss såsom med skeppet som far över det svallande havet:
icke ett spår kan man finna därav, där det gick fram,
ej en väg efter dess köl bland vågorna;
11 eller såsom med fågeln som flyger genom rymden:
den lämnar icke kvar något intryck däri av sin färd,
den piskar med vingpennornas slag den lätta luften
och klyver den under sin vinande fart,
där den genomilar den på svängda vingar,
intet märke skönjes sedan däri efter flykten;
12 eller såsom med pilen som skjutes mot målet:
den delade luften flyter strax åter tillsammans,
så att man icke kan märka vilken väg den gick —
13 på samma sätt blevo vi knappt födda, förrän vi togo en ände,
och något tecken av dygd kunna vi icke visa på,
nej, mitt i vår ondska hava vi blivit förtärda.»

14 Ty den ogudaktiges hopp är såsom agnar som vinden bortför,
såsom lätt skum som en stormil jagar undan,