konungen Nebukadnessars ord och ville icke draga med honom ut i striden, ty de fruktade honom icke, utan sågo i honom allenast sin jämlike; och de läto hans sändebud skymfligt vända tillbaka från sig med oförrättat ärende.
12 Då blev Nebukadnessar mycket vred på alla dessa länder; och han svor vid sin tron och sin konungamakt att utkräva hämnd på alla Ciliciens och Damaskusområdets och Syriens landsändar, och att med sitt svärd förgöra också alla dem som bodde i Moab, så ock Ammons barn och allt folk i Idumeen och alla invånare i Egypten, ända längst borta vid de båda haven.
13 Och i sitt sjuttonde regeringsår ställde han upp sin här till strid mot konung Arfaksad. Och han besegrade Arfaksad i drabbningen och drev hela hans här på flykten, med alla hans ryttare och alla hans vagnar. 14 Därefter bemäktigade han sig hans städer och trängde fram till Ekbatana och intog dess torn och plundrade dess gator och vände så dess härlighet i smälek. 15 Arfaksad själv tog han till fånga på Ragaus berg och genomborrade honom med sina spjut. Så hade han då på den dagen i grund gjort ände på honom. 16 Sedan vände han tillbaka till Nineve med sina fångar; och hela hans hjälphär följde honom, en mycket stor mängd krigsfolk. Och han själv och hans här tillbragte där ett hundra tjugu dagar i sorglös vällevnad.
2 KAPITLET.
Holofernes sändes åstad mot länderna västerut.
1 Men i det adertonde året, på tjuguandra dagen i första månaden, begynte man i den assyriske konungen Nebukadnessars hus tala om att han nu skulle utkräva hämnd på alla länderna, såsom han hade sagt. 2 Och han kallade till sig alla sina tjänare och alla sina stormän och framlade för dem sin hemliga plan och uttalade sitt beslut om allt det onda som han tänkte att göra dessa länder. 3 Och de förklarade såsom sin mening att han borde förgöra var och en som icke hade efterkommit hans befallning.
4 Då nu Nebukadnessar, konungen i Assyrien, hade slutat sin rådplägning, kallade han till sig sin härhövitsman Holofernes, sin närmaste man, och sade till honom: 5 »Så säger den store konungen, hela jordens herre: Du skall draga ut härifrån och taga med dig manskap som litar på sin styrka, vid pass ett hundra tjugu tusen man fotfolk och en mängd hästar, tolv tusen, och ryttare till dem. 6 Vänd dig så mot alla länder västerut, eftersom de icke hava velat hörsamma min befallning, 7 och framför till dem det budskapet att de skola hålla jord och vatten i beredskap. Ty jag vill draga ut mot dem i min vrede och betäcka jordens hela yta med min krigshärs fötter och giva dem till rov åt den. 8 Deras slagna skola uppfylla deras klyftor och dalar, och forsande floder skola fyllas av deras döda. 9 Och de fångar som jag skall taga bland
