Sida:Drottning Kristina 1.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

18

Längden var något under medelmåttan och syntes än mindre, emedan hon för att vara vigare i sina rörelser begagnade blott enkla sulor och icke, som den tidens fruntimmer, höga klackar under skon. Växten var tämligen satt, ena axeln något högre än den andra, hvilket fel hade dock genom klädseln lätt kunnat döljas; om Kristina vårdat sig derom. Hår och ögonbryn voro ljusa, pannan stor, ögonen öppna och mörkblå, näsan hög, munnen ej liten, dock behaglig. Hvarje själens rörelse återspeglades genast i anletet, hvarföre också detta var så föränderligt, att högst få målare lyckades gifva en träffad bild deraf.

Hennes umgängessätt var enkelt, otvunget och lifligt. Hon hatade så väl ceremonier som hvardagliga göromål, satt högst en halftimme vid bordet, åt helt litet och det blott af de vanligaste rätterna. Huru dessa voro lagade, märkte hon ej, och ingen hade hört henne derom yttra ett enda ord, hvarken till beröm eller tadel. Så väl vid måltiden som eljest drack hon endast vatten och hatade under hela sin lifstid starka drycker; hvarföre ock svenskarnas benägenhet för öfverlastning var ett bland de fel, hon oftast och med största bitterhet tadlade. Hennes klädsel var enkel, vanligtvis fullbordad på en fjerdedels timma. En kam och några band utgjorde ofta hufvudets hela prydnad. Utom en ring på fingret, syntes sällan guld eller broderier, och hela riddrägten värderades till fyra eller fem dukater.

Redan nu visade Kristina en brist på qvinnlighet, hvilken sedermera öfvergick till hat mot sitt eget kön. Hennes röst var ännu i sig sjelf vek och mild; men kunde antaga och antog ofta, när hon så ville, manlig styrka och ton. Qvinnoslöjder öfvades aldrig; hon hade icke kunnat eller åtminstone icke velat lära några dylika, och syntes till och med förakta dem. Af brist på gemensamma samtalsämnen vantrifdes hon bland fruntimmer. När några sådana voro bjudna till slottet, såg man Kristina efter de första helsningarna snart öfvergå till och stanna på karlarnes sida. Ett undantag gjordes dock för den sköna fröken Ebba Sparre, hvilken drottningen