Sida:Drottning Kristina 1.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

26

införde grefvevärdigheten, hade upphöjelser dertill skett blott två gånger. Den första af Johan den tredje för hans 1568 fallne morbroders, Sten Erikson Lejonhufvuds, barn; den andra af Gustaf Adolf för moskovitbesegraren Jakob De la Gardie. Axel Oxenstierna blef nu den tredje i raden. Äran ökades än mer genom de ordalag, Kristina begagnade. Hon yttrade bland annat: i fyra och trettio år har ni troget tjenat min farfader, fader och mig. Jag vill icke såra eder blygsamhet med att upprepa, huru väl och berömmeligt ni eder uti så många olika uppdrag skickat. Gud och samvetet kunna det bäst bevittna; likasom det ock blifvit intygadt af min herr fader, hvilken var en stor konung, och lyckosam äfven deruti, att han i eder hade en stor och skickelig minister. Det bör äfven högt skattas, att ni, ehuruväl delaktig i alla rådslag och deras lyckliga utgång, aldrig låtit förleda eder hvarken till öfvermod, ej heller till fåfänglig och obehörig ärelystnad; utan med all trohet och vördnad tjenat först min fader och derefter under omyndiga åren mig; och detta sednare så, att jag vid anträdet till regeringen med icke ringa tillfredsställelse funnit alla saker uti önskeligt tillstånd. En hvar känner ock, att det är i synnerhet genom eder, som danska kriget fått den lyckliga utgång, hvaröfver vi nu alla oss glädja.

Oaktadt detta skenbara förtroende, denna lysande hedersbevisning, kan man dock redan före och omkring denna tidepunkt skönja spåren till bristande inre välvilja. Orsaken härtill låg förnämligast i Kristinas lynne. Hon egde en för år och kön ovanligt stor förmåga att sköta regerings-ärenderna. Men både hon och alla måste dock inse och erkänna Oxenstiernas än större skicklighet. Kristina hade nu att välja mellan tvänne vägar. Den ena att upprigtigt sluta sig till den store mannen samt öppet erkänna och till sin och rikets tjenst begagna hans ovanliga egenskaper. Den andra åter var att aflägsna honom, för att sjelf, oförhindrad af hans inflytande, få efter eget behag styra, och ofördunklad af hans anseende, få med egen skicklighet lysa. Kristina valde den