Sida:Drottning Kristina 2.djvu/60

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

56

uti förstugan samlat sig en hop studenter, hvilka der fasttogo och gåfvo honom en ordentlig stut. Sedermera följde flere andra utbrott af oviljan, ända derhän, att man nattetid icke blott kastade stenar utan äfven sköt kulor genom fönstren af hans sofkammare. Kristina blef högeligen uppbragt och befallte sträng ransakning och bestraffning; men Boeclerus sjelf väntade från denna tid ej mer någon trygghet och trefnad i Uppsala utan begärde afsked, och Kristina beviljade det, ehuru ogerna. Hon begåfvade honom med 4000 riksdaler i handom, en guldkedja af 200 dukaters värde samt ett årsunderhåll af 800 riksdaler; hvarmed förenades titeln, först af historiograf, derpå af kongl. råd. Han hade likväl i Sverges tjenst tillbragt endast tvänne år, och omförmälte historia skrefs först sedermera. Af tacksamhat för de stora och oförtjenta belöningarna var han också i början Kristina ifrigt tillgifven. Men sedan det lofvade årsunderhållet började uteblifva, antog han Österrikes tjenst och författade åtskilliga mot Sverge fiendtliga skrifter; bland andra en slags vederläggning af den bekanta genom Oxenstierna föranstaltade boken Om statsförfattningen i vårt tyska kejsaredöme[1]. Till detta arbete användes den kännedom, han om svenska ärenderna inhemtat under den tid, arkivet i Stockholm och Kristinas förtroende stodo honom öppna.


RENÉ DESCARTES,

eller med latiniseradt namn Renatus Cartesius, anses som den störste tänkare, Frankrike alstrat, och som grundläggare för hela den sednare europeiska filosofien, hvarjemnte han utmärkte sig för ovanliga insigter i de matematiska vetenskaperna. Hans rykte var utbredt öfver hela Europa, och i anledning så väl af denna lärdom och namnkunnighet, som af Chanuts ofta upprepade loford,

  1. Se 7:de delen 3:e uppl. s. 191.