Sida:Efterlemnade dikter.djvu/111

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
102


Han träder fram . . . Han lyddes nyss
till morgonklockors ljud. —
Där vaknade väl tusen hem
vid deras maningsbud.
De ordna sig, de djupa led,
de komma, flock vid flock,
där arbetsskjortan gäller mer
än galonerad rock.

Han träder fram . . . Han äskar ord:
»kom med oss hvem som vill,
ty vet! att tiderna som gry,
dem endast höra till,
som sträfva i sitt anlets svett
kring seklets lystringsord,
i verkstad som vid krämardisk
och boktyngdt arbetsbord!»

»I våra led, i tidens här
för alla finnes plats . . .
och då skall knytas fridens länk
från stuga till palats. —