Sida:Efterlemnade dikter.djvu/115

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
106


Genom ekot från klockemalmen
stiger vingade nyårspsalmen.

Inför korsets blodiga trä
bäfvande andakt böjer knä.

Och från altaret namnet tonar,
namnet som frälsar och som försonar.

Jublande klang under kläpparnas fall!
Det ringer till otta från kyrkovall!


*    *    *


Det ringer till otta — och vinternatten
glider hän utåt frusna vatten.

Det ringer till otta — och skuggorna fly
och stjärnorna blekna på ljusnad sky.