Sida:Efterlemnade dikter.djvu/117

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
108


Det ringer till glömska de forna strider.
Det ringer frid öfver bättre tider!

Det ringer mörkret ur alla land. —
Men solen stiger vid österns rand.

Det glänser som eld öfver tempeltinne;
men ljusen från altaret blekna inne.

Och se! en strålande solskensfors
sköljer blodet från Golgatas kors. —

1884.