Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Men nu i natt . . . Du skönjer här och där
ett upplyst fönster . . . öde alla salar.
I hviskning blott man sinsemellan talar,
och tyst går slafven, som ett budskap bär.
Dock samma undran, om du rätt vill akta,
i frågor från hvarenda mun du hör:
»Hvad säger läkaren?» — »Tyst, sakta, sakta;
det lider slut, den gamle tigern dör.»
På purpurbädd i skumma sofgemaket
den sjuke cæsar vred sig af och an:
hans sjunkna öga glänste febervaket,
ett maktlöst raseri i blicken brann,
och torra läppar krökte sig i kvidan. —
Vid bädden läkarn stod i stum förbidan
och Makro, kejsarvaktens höfvidsman.
Men hastigt då med ångst i halfkväfd röst
ur täckena han reste sig i bädden:
»Vesuven, gubbe, glöder i mitt bröst!
Is! Låt mig tömma Lethe intill brädden!
