Sida:Efterlemnade dikter.djvu/163

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
154


Ve! er, tyranner! Ve! och bäfva!
Med fasa ser er an en värld!
Ve! er, menedare! Där sväfva
i rymden redan domsens svärd!
Ett folk i vapen står mot eder;
och stupar i sitt blod en man,
strax föder jorden då en ann’
och jämna tätna våra leder.
Gif akt, medborgare! etc.

Dock, skona denna arma skara,
som ej sitt ödes skam förstått!
Låt högsint glömska straffet vara,
som drabbar legohjonens brott.
Men slå till jorden utan skoning
de blodsmän, som dem drifva fram,
som skända, sölande i skam,
sin egen moders helga boning.
Gif akt, medborgare! etc.

O, kärlek, du, till fosterjorden,
sänk dina flammor i vår barm!