Sida:Efterlemnade dikter.djvu/187

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
178


De mörka stunder
ville jag rifva
ur lifvets bok,
att lefvas af andra
i lycka och ljus.

Den misskända tiden,
som aldrig hörsammar
smickrarnes böner,
bringar dock alla
en lyckans stund.

1889.