Sida:Efterlemnade dikter.djvu/49

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
40

Hur bäcken dansar glad och fri,
inunder björk och al!
Hur allt är sång och harmoni
och kärleks fria val!

Evinnerligen rask och ung,
med solbelysta drag,
han står, naturens nye kung,
på junis första dag.
Men huru högt han hjässan bär,
med guldvifslindad lock,
han finner att en annan är,
kanske hans like dock:

Som bär sin hjässa lika högt
som tjugoårig mö,
fast skiftena på lek försökt
att silfverstrimmor strö
kring tinningarna — men, som sagdt,
på lek: det synes ej —
och rynkorna ha’ ingen makt
med hennes kind — o nej.