musten af bären wäl ut, låter detta kallna, silar på bouteiller, korkar och ställer dem i källarn, samt nyttjar dem til soppor, cremer, saucer, alt hwad man behagar, då Pontaken aldeles intet saknas, hälst detta är mycket drygare, och måste wäl utspädas med watten, om det ej skal bli för starkt. Det håller sig om det wore flera år, och är en liten del deraf tilräckligt at göra en kanna watten om sommaren till en både smaklig och hälsosam dryck.
Tränjon eller Tranbär.
De hämtas såsom bäst til smaken om wåren då snön börjar gå bort, och wäxa til ymnighet på sina ställen. De öfwergå lingon i anseende til sin friska saft, och blifwa som et gelée då de kokas til mos. Man behöfwer ej utspäda dem med något watten emedan de ej så fort komma på elden, som de gifwa en myckenhet saft ifrån sig; men wil man göra sig et förråd deraf, utspädes den med kokadt watten sedan bären äro utkramade och ifrånsilade, annars kan den ej tunnas på bouteiller, emedan han blir som et gelée då han är kall. Wil man göra gelée af dessa bär, kramas de wäl up sedan de äro sönderkokade, då blandas lagen up med sött, efter smak, och kokas en god stund, slås på en assiette at styfna och ätes med grädda.
Det måste man anmärka som besynnerligt, at dessa bären ej fördraga malmgrytor, men taga smak af dem, oaktadt all wälskurning; i förtenta käril förlora de åter sin wackra färg, hwarföre stengrytor äro til sylt de förnämligaste.
Stärkbär och Häggbär.
Utgöra et kosteligt win uti en skicklig kypares hand, och som desse bär på sina ställen wäxa til
