Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/320

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

312 [kap. xvi.

norra chile och peru.

finnes något samband emellan dessa företeelser; på ett annat ställe åter tyckes han anse detta samband vara inbilladt. I Guayaquil påstår man, att en häftig regnskur under den torra årstiden ständigt åtföljes af en jordbäfning. I norra Chile blir sannolikheten af tillfälligt sammanträffande af regn och jordbäfning mycket ringa till följe af den stora sällsyntheten af regn, eller till och med af förebud till regn, och dock äro invånarne här fullt och fast öfvertygade om, att det finnes något samband mellan luftens tillstånd och markens ristning. Jag blef mycket förvånad häröfver, när jag omtalade för några personer i Copiapó, att en häftig stöt hade känts i Coquimbo; och genast utropade de: ”Så lyckligt; det kommer att bli rikt bete i år”. För dem bebådade jordbäfningen regn, lika säkert som regnet förebådade ymnigt bete. Nu hände det äfven, att på samma dag som jordbäfningen föll en regnskur, hvilken inom tre dagar frambragte en sparsam gräsväxt. Vid andra tillfällen har regn följt på jordbäfningar på en årstid, då det var ett mycket större underverk än sjelfva jordbäfningen. Det inträffade efter stöten i november 1822, och åter i Valparaiso år 1829, äfvensom efter den i september 1833 i Tacna. Man måste vara någorlunda van vid luftstrecket i dessa länder, för att inse den stora osannolikheten för att regn skulle falla på sådana årstider, om det icke vore en följd af någon lag, som icke står i något sammanhang med väderlekens vanliga förlopp. Vid stora vulkaniska utbrott, såsom vid Coseguinas, då strömmar af regn föllo på en derför högst ovanlig årstid och nästan ”utan exempel i Centralamerika”, är det icke svårt att förstå, att rökmassorna och askmolnen kunna hafva rubbat den atmosferiska jemvigten. Humboldt utsträcker denna åsigt till jordbäfningar, som icke åtföljas af några utbrott; men jag kan knappast anse det möjligt, att den lilla massa gaser, som då utströmmar från den remnade marken, skulle åstadkomma så betydliga verkningar. Det tyckes ligga mycken sannolikhet i den åsigt, som först framstälts af Scrope, att när barometern står lågt och man naturligtvis kan vänta sig att regn skall falla, skulle väl äfven det minskade lufttrycket öfver en vidsträckt landvidd noga kunna bestämma den dag, på hvilken den af de underjordiska krafterna redan på det högsta spända marken skulle gifva efter, brista sönder och följaktligen rista. Det är likväl tvifvelaktigt, huruvida denna åsigt kan förklara den omständigheten, att strömmar af regn falla under den torra årstiden flera dagar å rad efter en jordbäfning, som icke åtföljes af något utbrott. Sådana fall tyckas antyda något innerligare samband mellan de atmosferiska och underjordiska områdena.