Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/322

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

314 [kap. xvi.

norra chile och peru.

efter bettet, och när den en gång utbrutit, följde döden alltid inom fem dagar. Efter år 1808 följde en lång tid utan några sjukdomsfall. På förfrågan hörde jag icke talas om någon vattenskräck i Van Diemens land eller i Australien; och Burchell säger, att under de fem år, som han var på Goda Hoppsudden, hörde han aldrig talas om ett enda fall deraf. Webster försäkrar att vattenskräcken aldrig har förekommit på Azorerna och samma försäkran har gjorts med afseende på Mauritius och St. Helena. Vid en så besynnerlig sjukdom torde möjligen någon upplysning vinnas genom betraktande af de omständigheter, under hvilka den uppkommer i långt skilda luftstreck; ty det är osannolikt, att en redan biten hund skulle hafva blifvit förd till dessa aflägsna länder.

Om natten kom en främling till Don Benitos hus och bad om tillåtelse att få härberge der. Han sade, att han hade vandrat omkring bland bergen i sjutton dagars tid, emedan han gått vilse. Han hade begifvit sig ut från Guasco och då han var van att resa i Cordilleran, trodde han det icke blifva någon svårighet att följa stigen till Copiapó, men kom snart in i en irrgång af berg, hvarifrån han icke kunde finna någon utväg. Några af hans mulåsnor hade fallit öfver branterna och han hade varit i stor nöd. Den största svårigheten uppstod deraf, att han icke visste hvar han skulle finna vatten i det lägre landet, så att han var tvungen att följa långs med hufvudkedjan.

Vi foro åter nedåt dalen och anlände den 22 juni till Copiapó. Den nedre delen af dalen är bred och bildar en vacker slätt, liksom Quillotas. Staden betäcker en ansenlig ytvidd och hvart hus eger en trädgård; men det är en obehaglig plats och husen äro illa försedda. Alla tyckas tänka endast på att förtjena pengar och derefter så fort som möjligt flytta derifrån. Alla invånarne äro mer eller mindre intresserade i grufdriften, hvarför grufvor och malmer äro de enda samtalsämnena. Alla slags lifsförnödenheter äro ytterst dyra, emedan afståndet från staden till hamnen är nio mil och landforslingen mycket kostsam. En höna kostar omkring fem riksdaler; kött är nästan lika dyrt som i England; ved eller rättare qvistar hemtas på åsnor från ett afstånd af två eller tre dagsresor inåt Cordilleran och bete för djuren går till åttiofem öre för dagen; hvilket allt är öfverdrifvet högt för att vara i Sydamerika.

Den 26 juni. — Jag legde en vägvisare och åtta mulåsnor, för att föra mig in i Cordilleran på en annan väg, än vid min sista utfärd. Som landet var alldeles ofruktbart, togo vi halfannan mulåsnelast af korn blandadt med hackelse. Ungefär en mil ofvanför staden skiljer sig en bred dal kallad ”el Despoblado” eller den obebodda, från den, utefter hvilken vi hade anländt. Ehuru det