Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/324

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

316 [kap. xvi.

norra chile och peru.

Jag träffade gamla indian-ruiner på flera ställen i Cordilleran; men de bäst bibehållna, som jag såg, voro Ruinas de Tambillos i Uspallata-passet. Små fyrkantiga rum voro der hopträngda i skilda klungor, och några dörröppningar voro ännu qvarstående, hvilka voro bildade af en på blott tre fots höjd anbragt balk af sten. Ulloa har anmärkt dörröppningarnes låghet i de gamla peruanska boningshusen. När dessa hus voro i fullständigt skick, måste de kunnat rymma en betydlig mängd folk. Sägnen förmäler, att de begagnades såsom rastställen för Inkas, när de reste öfver bergen. Spår af indianboningar hafva upptäckts i många andra trakter, der det icke tyckes sannolikt, att de begagnades endast som hvilopunkter, men der landet likväl är fullkomligt otjenligt till all slags odling, såsom vid Tambillos eller vid Inkas-bryggan eller Portillo-passet, på hvilka alla ställen jag såg ruiner. I dalgången Jajuel vid Aconcagua, der intet pass finnes, hörde jag talas om ruiner, hvilka lågo på en stor höjd, der det är ytterst kallt och ofruktbart. Jag trodde i början att dessa bygnader hade varit tillflyktsorter, uppförda af indianerna vid spanjorernas första ankomst, men jag har sedan blifvit benägen att tänka på möjligheten af någon liten förändring i luftvärmen.

I denna nordliga del af Chile, inom Cordilleran, sägas gamla indianhus vara synnerligen talrika; och då man gräfver bland ruinerna, råkar man icke sällan på bitar af ylletyg, verktyg af dyrbara metaller och majsax. Sålunda fick jag en pilspets af agat och af alldeles samma form som de, hvilka nu begagnas på Eldslandet. Jag vet, att de peruanska indianerna nu ofta bebo ytterst högländta och öde ställen, men i Copiapó försäkrade mig personer, som hade tillbragt sitt lif med att färdas genom Anderna, att det fans ganska många bygnader på så betydliga höjder, att de nästan gränsade till den eviga snön och på ställen, der inga pass funnos och der landet icke framalstrar någonting alls och, hvad som är ännu besynnerligare, der det icke fans något vatten. Till följe af husens utseende, är folket emellertid allmänt af den åsigten, ehuru det förefaller dem oförklarligt, att indianerna måste hafva begagnat dem till bostäder. I denna dal, vid Punta Gorda, bestodo qvarlefvorna af sju eller åtta små, fyrkantiga rum, hvilka till formen liknade dem vid Tambillos, men hufvudsakligen voro uppförda af ler, hvilka de nuvarande inbyggarne, hvarken här eller enligt Ulloa, i Peru, kunna göra lika varaktiga. De voro belägna på den mest i ögonen fallande och försvarslösa plats på bottnen af en flat bred dal. Det fans icke något vatten närmare än halfannan eller två mil och det endast i ringa mängd och dåligt; marken var alldeles ofruktbar; jag såg till och med förgäfves efter en laf