Sida:En svensk ordeskötsel.djvu/16

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
XIV
literaturhistorisk och språklig inledning.

hafva att förmäla. Hoffolket undvek dock (enl. Columbus) det tjocka l och läto i stället tunt l inträda. Det är på så sätt som sv. riksspråket nu i åtskilliga ord fått l för äldre rd: vulen, fy vale, vålnad, svål, fälknäpp, ifjol, hin håle (Rydqvist IV, 312) samt stel (se mitt Dalbymål § 42). — Om tillvaron af supradentalt l för rl har jag ej kunnat vinna några upplysningar, men är det, såsom mig synes, mycket sannolikt, att såväl det som ock supradentalt n och t redan existerade, då, såsom jag ofvan under k sökt visa, den motsvarande sibilanten förefanns, och då vidare öfvergången från rd till tjokt l förutsätter mellanstadiet supradentalt-kakuminalt d (se Fryksd. Ljudl. § 188 och Blombergs Ångermanländska bidrag s. 11, § 5).

Hos Col. saknas l i ska (skall), sku (skola, s. 47), kar (karl, s. SS och fl.), te l. t’ (s. 55, 11), wärd (verld, s. 2, 56, 55 och fl.), håcken, tåcken (s. 12, 17).

M för ng möter i jumfru, jomfru (s. 23, 27 och fl.).

N är enligt Aurivillius (s. 107) dels n-, dels ng-ljud, detta senare i förbindelserna ng (d. v. s. ng + g, se ofvan under G) och nk (dock troligtvis icke i nkj, se ofvan under K). Kan möjligtvis Columbi skrifning Mälan’ (s. 45) för Mälarn åsyfta att beteckna ett uttal med supradentalt n?

Bortfallet är n redan nu uti Iätte (Col. s. 15); vidare saknas det uti reda (s. 66), moromål (s. 27), e (fem. till en, s. 59) frå (s. 70) samt i lungt för lugnt, som hos Arvidi (s. 79) rimmar mot tungt. — Däremot heter det nysv. splitter-naken hos Col. (s. 28) splinter-naken.

O representerar enligt Col. s. 44 och Aurivillius s. 38 ff. tre olika ljud:

1. slutet o, t. ex. i bo, otta.

2. ett ljud »nästan som å», hviiket blott skall förekomma såsom kort. Såsom exempel anföras (af Col.:) hopp, opp, hotta (höta), skotta, moron, (af Aur. dessutom:) bobbe, kobb l. kobbe, lof (beröm; är vokalen här kort?), loft, ofta, boffel, toffel, kock, bock, nock, pock, rock, rocka, nocka, focka, ollja, boll, soll, koll l. kolle, kolla, om, kom, som, komma, lomma, somna, son (filius; här är vokalen kort, se nedan under kvantitet), topp, lopp, loppa, borg (kastell), sorg, torg, oss, tross, mossa, lossa, kost, lott, potta, tros. Att döma af beskrifningen och de anförda exemplen ha vi här att göra med nysvenskans öppna o. Samma ljud bör