Sida:En svensk ordeskötsel.djvu/4

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
II
literaturhistorisk och språklig inledning.

B. 623 (äldre sign. 258) 4:o. Å handskriftens främsta blad finnes antecknadt med en stil, som efter all sannolikhet ej är afskrifvarens: »Thetta skref jag åf efter Samuel Columbi egenhändiga utkast, hvilket salig Probsten Herr Jacob Troilius hade till låns af tå varande Bibliothecarien Herr Eric Bentzelius» samt undertecknadt »Samuel Troili», men i slutet är antecknadt: »Alt hijt är detta ord ifrån [ord] afskrifwit tåf Probstens Her J Troili afskrift, som han tagit af auctoris egenhändiga consept. Ifwarsnääs eller Östborn S: T: S.» Innehållet är aldeles detsamma som i föregående handskrift och det skrifna sidoantalet utgör 8 + 158 + 1 + 15 + 22. Alla uppsatserna möjligen med undantag af den 4:de synas vara skrifna af samma hand, hvilken skrifvit notisen på sista sidan.

C. Handskriften i Ihreska biblioteket 7 »dubble» skrifark 4:o; innehåller 1) den naturhistoriska uppsatsen; samt 2) »Swensk Ordaskötsel». Å främsta bladet samma anteckning som i föregående — efter »Jacob Troilius» finnes dock tillagdt »(uti Husby)» — med samma underskrift Samuel Troili, ehuru den påtagligen ej är afskrifven af den som skrifvit föregående. Pikturen är altigenom vårdad och uniform.

D. 624 (äldre sign. 335) 4:o, senare afskrifven än de föregående, spatiösare (187 sid.) och med tydligare rubriker. Denna handskrift innehåller: 1) »En svensk Ordeskötsel angående Bokstäfver, Ord och Ordesätt, upsatt af Samuel Columbus A:o 1678.» 2) Det under N:o 3 i A och B anförda poemet.

Originalhandskriften, som Jakob Troilius hade till låns af »tå varande Bibliothecarien Eric Bentzelius» (d. y.) måtte nu vara förkommen eller i något bibliotek afbida sin upptäckare. Bland de böcker, som efter Benzelierna kommit till Upsala och Linköpings biblioteker, synes den emellertid ej hafva funnits.

Rörande afskrifterna ange sig både A, B och C visserligen såsom afskrifter af originalet; men med B äger det egendomliga förhållandet rum, att notisen i början säger, att det är en afskrift efter originalet, den i slutet — och den äro vi mäst böjda att tro på, då stilen är lik bokens i öfrigt — att den är afskrift af A. Hvad C angår har den samma uppgift som B i början, men är enligt vår åsikt troligen en afskrift af A, ehuru af annan hand. Dessa trenne handskrifter visa sins emellan så stor öfverensstämmelse, att de otvifvelaktigt höra tillsammans i den af oss angifna ordningen. Om D kan ej mer med bestämdhet sägas än att den förskrifver sig från första hälften af