Sida:En svensk ordeskötsel.djvu/73

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
45
om konsonanterna.

kan skrifwas hl; af hård, håhl; bord, bohl; mord, moohl, moohl-girig, moohl-grymm; moohl-, men bohl eller båhl stirps; härda, hähla; wärden, wählen. Däd höres ok i andre ord: ståhl, måhl, Påhl, wahl, men inte i smaal, saal, pijl. Män Hof-folke ha tungan weekare: hål, bool, wälen, mål, skål, mäd tunnt l. 'Fisken i Mälan' Mälar'n.

Ok har iag märckt, at

L, m, n, r äre de fyra flytande eller liqvidæ, efter som de låta nå' lijte, rätt som halfwa Vocales, derföre de ok kallas liquidæ, t. ä. blöte, smältande. S. t. e. böllja, »de bölljor bölljor sköllja, som stunder stunder föllja».

Men de andre b c d f g h k p q s t w x z kallas mutæ, t. ä. dumme eller stumme, ty de bråtas mäd liudet i munn ok få inte framm et, icke annorledes än en Dumme, utan de måste taga en hielp-lyding därtil. Kunne icke en gång nämnas wijd deras egi namn utan en hielp-Lyding, be, ce, de, som i stafwande kastas bort, be a säger ba ok icke bea; samtåcke eff a säger fa ok inte effa.

H har fått sitt rum ibland bokstäfren, men hoos Greekerne war däd allenast en aspiration. Dä må wara ibland de andre at öka hoopen, som en Cifra, som intet gäller för sig sielf; blijr likwäl mycki brukat ok meer än sig borde, ty efterst i iagh, migh, sågh är'et inte af nöden. Ok den gamle reglan är alti sann ur Logica: »Däd som kan skee mäd minder, behöfs inte at skee mäd meer»; Qvod fieri potest per pauciora, non opus est, ut fiat per plura. Samtåcke i tagha, lagha, laaghbook, så ok modh, godh, radh. Om de hade welat giordt stafwelsen lång där mäd, hade de skulla skrifwit mohd, gohd, rahd, Guhd etc.

Hwad däd f angår, som står mitt i hafwa, begrafwa, blifwa, skrifwa, grufwa, har däd inte annat besked mäd seg, än at rooten är haf habe, graf sepulcrum, blif mane (kunde dock skrifwas haw, bliw, graw), ok sedan at dä zirar nå lijte ok gör skriften läsligare mäd f. Män om man wille taga på at skrifwa, som nu iag dä-här til proof, swänska mäd Latinske bokstäf'r, så sijr iag inte, hwarför man icke skulle kunna äfwen så wäl läsa hawa som habere, begrawa, gräwa, lewa, skriwa, eller ok mäd v: hava, grava, leva, riva, skriva som gravis, levis ok på Fransyska: avoir. Ty icke skrifwer man grafwis, lefwis på Latin, eij heller grafwe, grafwité, på Fransyska, eij heller afvoir, trafvail, brafveur, rafve, men bravér, ráve, hwarföricke vij rowa, bravera, utan f; iag förstår, om wij så wile.