Sida:En svensk ordeskötsel.djvu/78

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
50
Samuel Columbus, en svensk ordeskötsel.

K kan stundom ut-lyckias, när dä gör ut-säijandet tungt, s. t. e. frist, Tysst, »hans hierta är än frisst», »däd står på Tysst maneer» bätter än »på Tysskt maneer». Så Dans't för Danskt, Frans't wijn, Reens't wijn, färss't öl, »färss't fläsk» häller än »färskt fläsk».

Intet brukas i böckren allenast för nihil. Men om man wil märk-åt, så ska man finna däd brukas nu i taal för icke. Så säger man: »iag har fått inte» nihil accepi (skrif intet), men: «iag har inte fått åf'n, dä iag baa'n om», non accepi. Så: »inte har iag fått nå än», non adhuc aliqvid accepi; »än har iag fått intet», adhuc nihil accepi. »Jag weet inte», eller »inte weet iag», non scio. Så är dåd twetydigt i den här Swenske sagan.

Utaf fram kommer ett wackert wärck-oohl, som heter främja. Så utaf för: fordra ok befordra, promovere. Om man wille teepa mäd Etymologien, kunde man säija ded komme af före ok dra', som til dra' en före eller fram. Somlige skrifwa fodra ok befodra; är ok så rätt, efter som r inte kan så just fordras at pronuncieras twå gångor så när in på hwart annat. Elljest är fodra kläder sättja foder under ok fodra en häst gee häst'n foder, nattfoder etc.

På Swenska ha månge ord twå, tree, fyra genetivos, som natur, min naturs, naturens, naturens goda. Werd: werdens, wår werds, werdsens ok werdenes.

S i werdsens mena somliga af en wahna har slunckit in ok derföre wile de drifw' utet igen. Men mig tycker däd må wäl lijdas, ty först, om däd man woor en waane, är då redo ett gott skäl, så länge däd inte bewijses war en owahne. Sedan af werd blijr Genetivus werds, som af werden werdsens. Til at bättre begrijpat, så bör man weta, at nominativus är tweggiehanda. Den ene generalnämnar'n werd, en werd, un monde; den andre wis-nämnarn, nominativus definitus werden, le monde, ο κοσμος, die Welt.

Latinerne ha ingen Artikel eller Tecknare, Grekerne ὁ, ἡ, τὸ. Tyskarne der, die, das, Fransoserne le, la, ok Italienerne il, la.

När Italiänerne ha först begynt sine artiklar, efter de inte ha dem t'åf Latinen?

Wij Swenske sättia wår artikel icke för-åt utan efter-åt; i Masculino ok Fœminino en, uti Neutro t:

En Gosse Goss'n le garson
En Flicka Flickan la fille
Ett Huus Huset la maison
Papper Papperet le papier.