Sida:En warnande Röst.djvu/16

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Slutligen ännu en ömsint påminnelse: Med den Gudomliga nådens kraft motstå ditt eget hjertas elaka böjelser, dina onda sällskapsbröders förförelser. Tillslut dina öron för deras lockande röst; fly deras umgänge. ”Öfwergifwer det galna wäsendet, så fån I lefwa, och går på förståndsens wäg. Och hafwer ingen delaktighet med de onyttiga mörksens werk; utan straffer dem häldre. Ty till sådant är döden ändalykten. Derföre går ut ifrå dem, och skiljens ifrå dem, säger Herren, och kommer intet wid det orent är, och så skall jag undfå eder; och wara edar Fader, och I skolen wara mine söner och döttrar, säger allswåldige Herren. Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig. Blif from, och håll dig rätt; ty slikom skall det på sidstone wäl gå. Men de öfwerträdare skola tillsammans förgås, och de ogudaktige på sidstone utrotade warda. Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer. Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på wägenom; ty hans wrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de, som trösta på honom.” (Ordsp. 9: 6. Eph. 5: 11. Rom. 6: 21. 2 Cor. 6: 17, 18. Ordsp. 14: 39. Ps. 37: 37, 38. 50: 22. 2: 12.)