till Peter: »Nu skola de väl åter hålla på med dessa upptåg, jag är så sömnig, de veta ju, att det är helgdag i dag; jag sade då till dem: »det är helgdag i dag.»
Litet därefter, då de nästan tego, började Peter och jag att sjunga salmer, åtskilliga, som vi hade lärt oss, straxt därpå tego de alldeles, och den yngre af lapparne började sjunga salmer.
Då vi vaknade, gingo Peter och jag ut för att hämta resten af köttet af min ren, då vi närmade oss vårt tält, började himlen åter bli mulen, vi förde ner köttet till våra kajaker, men så snart vi voro komna dit ner, kommo lapparne dit ner, jag gaf dem då åter litet kött till att koka och gick tillsammans med dem upp till tältet. Sedan fingo de ryggen och halsen af renen att äta.
Vi började åter tröttna på att stanna där, då det begynte regna och det ännu ingen båt kom för att hämta oss, det vi voro mest ledsna öfver var våra skodon, fastän vi hade två par hvar med oss, voro bägge paren alldeles sönder, så att vi till sist måste ta en omaka kamik på hvar fot.
Vi började då tala om, att vi ville försöka komma ut ur fjorden igen, så snart vädret blef godt, vi sade då till européerna, att vi i kväll ville sofva i våra kajaker, då vi icke tyckte om att sofva så länge om morgonen som de gjorde, då det icke var sedvana eller skick bland oss grönländare, då de icke hade något särskildt emot det, gingo vi ner för att sofva i kajakerna. Då vi vaknade och gingo upp till tältet nästa morgon, frågade de, om vi hade sofvit godt, då vi svarade ja därtill, tackade de.
Då vi hade ätit om kvällen, sade vi god natt till dem och gingo åter ner för att sofva i kajakerna med den föresats att, om vädret tillät det, nästa dag resa därifrån, då våra skodon voro alltför obehagliga att begagna i det skick, hvari de nu befunno sig.
Vädret var följande morgon mycket fint, med blå himmel, och vi gjorde oss då färdiga till att resa, började ordna det kött, m. m., som vi skulle ha med oss, och voro nästan färdiga, plötsligt hörde vi då ute på fjorden ett skott, just som solen började stiga upp, vi voro ännu icke riktigt säkra på, om vi hade hört rätt eller ej, kort därpå hörde vi åter ett skott och flera skott, jag besvarade då skotten ock gick
