Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
HÄMPLINGEN OCH KRÅKAN.
HÄMPLING satt allen
på sin vissna gren,
sörjde sommarns alla ljufva stunder,
dör för hvarje lock,
när hans syskonflock
drog till sol och bröd i söderns lunder.
Dagen gaf ej kost,
natten kom med frost,
nordanvädret kände ej förskoning.
Sista löfvet föll.
Minnet kvar dock höll
sångarn här i vackra drömmars boning.
Här bland vårens blad
han fått vakna glad
