London den 28 Nowember.
Prinsen Regenten öppnade den 23 dennes Parlamentet med följande tal: "Mylords och mine Herrar! Med mycken smärta nödsakas jag återigen berätta eder, att H. M. Konungens bedröfliga sjukdom fortfar att wara densamma. Jag beklagar att jag sett mig i nödvändighet, att sammankalla eder under denna årstid. Men de upproriska anläggningarna, så länge underhållna i några af Rikets manufactur-districter, hafwa med ökad werksamhet fortfarit sedan edert sista sammanträde i Parlament. De hafwa frambragt handlingar, oförenliga med allmänna lugnet och med de arbetande classernes fridsamma wanor, och nu uppenbarar sig oförtäckt en mot Konungarikets constitution högst fiendtlig anda, som åsyftar icke allenast förändring i de politiska inrättningar, som hittills utgjort detta Rikets stolthet och säkerhet, utan äfwen omstörtning af ägande-rätten och af all samhälls-ordning. Jag har befallt, att nödiga upplysningar härom skola eder förelaggas, och jag anser det för min owilkorliga pligt att kräfwa, det I genast måtten öfwerlägga om de åtgärder som finnas nödwändiga för att motarbeta och qwäfwa ett system, hwilket, om det icke tillräckligt kufwas, skall draga förbistring och förstörelse öfwer nationen. Herrar af Underhuset! Förslagen till nästa års Statsbehof skola till eder öfwerlemnas. Nödwändigheten att skydda Hans Maj:ts lojale undersåtares lif och egendom twingar mig att något öka den wäpnade styrkan. Men med wisshet tror jag eder wara af den mening, att de i denna afsigt widtagne anstalterne skett på ett sätt, som synes det minst betungande för nationen. Ehuru Stats-inkomsterna, sedan sista Parlaments-sessionens slut, warit underkastade någon föränderlighet, har jag likwäl den tillfredsställelsen att kunna underrätta eder, att de åter äro i en stigande förbättring. Något aftagande fortfar wäl ännu i wissa grenar af wåra manufacturer, och jag beklagar lifligt den nöd, som, till följe häraf, de personer erfara, som mest omedelbart äro intresserade deri; men detta aftagande bör i stor mån tillskrifwas den brydsamme belägenhet, hwari andra länder sig befinna, och, enligt min grundade förhoppning, skall man erfara, att det ej lång tid räcker. Mylords och mine Herrar! Af Utrikes Makter fortfar jag att emottaga de kraftigaste försäkringar om deras wänskapsfulla tänkesätt mot detta land. Jag önskar innerligt, att denna tid af fred måtte begagnas till försäkrande och befordrande af wårt inre wälstånd. Men framgången af wårt nit för detta ändamål bör hufwudsakligen bero af bibehållandet af det inre lugnet. Till den stora folkmassans medborgerliga rättsinnighet har jag allt förtroende, men eder hela waksamhet, edert största bemödande, så gemensamt som individuelt, erfordras för att hindra utspridningen af förräderiets och gudlöshetens lärosatser, och att inskärpa i alla Brittiska undersåtares sinnen, att det endast är genom iakttagande af religionens grundsatser och en rättvis undergifwenhet för den lagliga makten, som wi kunne hoppas fortfarandet af Försynens godhet och wård, hwaraf detta Rike hittills på ett så utmärkt sätt warit i åtnjutande."
