orter, med hvilka Finska handlande underhålla lifligare förbindelse.
Alla annoncer, som till införande i Tidningen inlemnas, skola med möjligaste skyndsamhet och noggrannhet blifva tryckta, men till förekommande af misstag är det af nöden, att desamma i allmänhet, och särdeles alla deri förefallande namn och siffertal skrifvas tydligen. Notificationer om Vigde och Dödsfall införas gratis. De öfriga betalas efter den fastställda tariffen; men för längre annoncer, som upptaga en hel column eller tvänne spalter och derutöfver, samt skola tre gånger införas, vill Red. lemna en rabatt af 331⁄3 Procent.
Slutligen anhåller Redactionen på det vördsammaste om benäget understöd och medverken af de värde landsmän, som intressera sig för publiciteten och dess ädlaste syftemål, att befrämja allmän upplysning, samt om undseende för de bristfälligheter och misstag, hvilka äro nästan oundvikliga vid alla företag af denna art, och i synnerhet vid utgifvandet af en dagligen utkommande tidning, hvarigenom äfven den ansträngdaste uppmärksamhet stundom kan tröttna. Red. har törhända redan lofvat för mycket, och kan således till slut endast förbinda sig, att med allvar och redlig vilja söka motsvara Allmänhetens billiga fordran, att se dessa löften i möjligaste måtto uppfyllda.
Kort öfversigt af tillståndet inom den
politiska verlden vid slutet af år 1838.
Det är så vanligt, att man vid hvarje vändpunkt blickar tillbaka på den tillryggalagda banan, och en flyktig återblick på det förflutna årets vigtigaste politiska tilldragelser och deras resultater, sådana de visa sig vid årets slut, torde så mycket mindre anses för obehörig, som Red. derigenom blifver i tillfälle att vidröra en eller annan hittills förbigången omständighet.
Om den Pyreneiska halfön kan med skäl sägas hvad man flere gånger yttrat om Spanien, att det är miraklernes land, och det är ingalunda det minsta miraklet, att de båda regeringarne i Lissabon och Madrid ännu förmå bibehålla sig. De likna hvarandra fullkomligen deri, att de äro ytterst vanmäktiga och blotta kastbollar i partiernes händer, hvilka partier för öfrigt hos den stora och synnerligen okunniga pluralitelen af folket finna föga eller ingen sympathie. Man skulle således mycket misstaga sig, om man ville anse dessa regeringar vara verkliga representanter af Portugisiska och Spanska nationerne.
I Portugal synes det vara Drottningens princip att hålla sig på behörigt afstånd ifrån statsaffärerne och låta allt bero af ministrarne, hvilka således äfven få uppbära hela ansvaret. Den svage Sa da Bandeira står allt ännu i spetsen för en ministère, som är utan kraft och utan inflytelse, emedan det förnämsta medlet att vinna en sådan, nemligen penningar, saknas och icke heller kunna anskaffas, så att man till och med vid hofvet måste lefva på förknappning. De fordom så betydelsefulla hofintrigerne hör man icke mera omtalas. Den högre Adeln och alla mera bildade sluta sig väl allt ännu till hofvet; men emedan der så litet står att vinnas, har en stor del af adeln börjat hylla demagogiska åsigter, och söker på denna väg förskaffa sig anseende. De politiska partierne hafva sina egentliga stamhåll i de största städerne, Lissabon och Oporto, men, i stället för chartister och constitutionella, hör man nu nämnas en myckenhet andra smärre nuancer af partier, hvilka icke synas hafva något bestämdt ändamål, om icke att föröka den redan nog stora oredan. Miguelisterne hafva fritt spel uti Algarbien, men ehuru de otvifvelaktigt underhålla förbindelser med Don Miguel, finner man dock lätt, att de ej kunna uträtta någonting synnerligt för honom, emedan han icke kan understödja dem med penningar. Det egentliga folket är likgiltigt för honom, liksom för regeringen, och skulle lätt följa hvilken partigångare som helst, blott han hade medel att köpa sig dess gunst. Väl hör man, tid efter annan, Miguelistiska guerillor omtalas äfven i andra provincer, men de verka icke för Don Miguel eller för något polilikt ändamål, utan antaga endast detta namn, för att hafva något, samt utgöras vanligtvis af äfventyrare och löst folk, som, i brist af bättre näringsfång, förena sig att plundra fredliga medborgare. Det anses icke heller i Portugal för ett vanhedrande yrke att röfva och mörda, och detta bekräftades för icke längesedan högtidligen af en jury i sjelfva hufvudstaden, som förklarade en person för icke-skyldig, hvilken å öppen gata ville mörda Premier-ministern Sa da Bandeira. Handeln är vida lifligare, än man i betraktande af den allmänna osäkerheten och penningeförlägenheten skulle kunna förmoda, men den är ännu till största delen i Engelsmännens händer, ehuru Englands inflytelse i Portugal numera är vida mindre, än hvad den fordom varit: likväl håller England
