allt ännu en eskader stationerad på Tajo-floden. Med Franska hofvet underhåller regeringen, såsom det synes, en nära vänskaplig förbindelse; men torde likväl icke kunna räkna på synnerligt understöd derifrån. Med de flesta öfriga stora makterne står Portugisiska regeringen uti ingen relation, och de hafva icke heller hos hvarandra accrediterade diplomatiska ombud. Den intima vänskapen med regeringen i Madrid synes hafva upphört i och med detsamma Mendizabal upphörde att vara minister; men Drottning Maria måste dock mycket intressera sig för framgången af Drottn. Isabellas sak, emedan hennes eget väl så mycket beror deraf; ty det kan tagas för gifvet, att om Don Carlos blefve segrare, skulle Don Miguel begifva sig till Spanien och försöka att återeröfra sin förlorade thron, hvarvid han med all säkerhet kunde räkna på Don Carlos' understöd.
I Spanien har den allmänna nöden och oredan uppnått en oerhörd höjd, hvilken man likväl ännu icke kan kalla den högsta, emedan man omöjligen kan beräkna, hvad det nästföljande ögonblicket skall medföra. Drottningen-regentinnan och hennes dotter Isabella befinna sig uti en mera isolerad och om möjligt svårare ställning, än Drottn. Maria i Portugal, icke blott emedan de Spanska financerne äro vida mera förfallna, än de Portugisiska, utan ock emedan det i nödfall blefve långt svårare att med flykten undkomma ifrån Madrid, än ifrån Lissabon. Drottning Christinas befattning med regeringsärenderne inskränker sig till att entlediga den ena ministern efter den andra och att välja nya, hvilka åter inom kort måste ombytas eller också ej emottaga de dem erbjudna portefeuillerne. För närvarande är Hert. af Gor chef för cabinettet, men endast till namnet, ty den egentliga själen i den nya ministèren anses vara Hr Armendariz, som förestår Departementet för Inrikes ärenderne. Ingen vill blifva Financeminister, och inom kort torde icke heller någon sådan behöfvas, emedan stats-cassan är och äfven lärer förblifva tom. Inom landet respecterar man regeringens befallningar så mycket man behagar, och Gen. Esparters handlar såsom dictator, eller, törhända rättare, såsom en slags Ephor öfver regeringen. Cortes, hvilka nyligen sammanträdt, hafva, emot förmodan, börjat yttra en stark opposition emot regeringen, och yrkat på en förändring af dess system, såsom det enda räddningsmedlet för Spanien, men svårligen lärer detta land, mera än något annat, kunna räddas genom blotta systemer, om dermed icke menas någonting annat än theorier. Man har dessutom redan gjort försök med nästan alla möjliga systemer, och alllid lika förgäfves. Den närvarande constitutionen, är liksom alla de föregående en blott theorie, utan all historisk grund; den är för det egentliga folket icke ens en död bokstaf, ty det lägre folket i Spanien är likaså litet som det Portugisiska moget för ett constitutionellt samhällskick, och har intet begrepp om aktning för lag. Men constitutionen är dock ett namn, som duger till lösen för partierne, när man icke har något annat, och det lägre folket följer denna fana, när den gifver utsigt till vinst. Endast i de Baskiska provincerne har man tillfälle att se ett uttryck af folkets vilja, ty om man också ej vill erkänna den ihärdiga tillgifvenheten för Don Carlos vara ett sådant, utan tror sig finna en förklaring dertill uti de utländska penningar, hvarmed han kan köpa sig folkets medhåll, så är dock det allmänna ropet på deras "Fueros" (privilegier) mera än ett tomt ord, och de beteckna dermed någonting ganska reellt. Det borgerliga kriget kan troligen fortfara ännu en lång följd af år, om icke utländsk intervention gör slut derpå och på alla de ohyggliga mordscener, hvaraf det i synnerhet under den sednaste tiden varit så utmärkt. Andalusien och Galicien hafva hittills fått temligen vara i fred för Carlisterne, men det så hastigt dämpade upproret i Sevilla, hvarigenom Gen. Cordova och Narvaez så mycket comprometterade sig, bevisar att man icke heller med säkerhet kan räkna på dessa provincer. Skulle också det ena eller andra af de krigförande partierne behålla öfverhanden, så finge man likväl bereda sig på en lång tid af oordning och oroligheter; ty då skulle partihatet få fria tyglar och föranleda till politiska reactioner, och det största hindret, för uppkomsten af ett bättre samhällsskick, blefve otvifvelaktigt den stora demoralisationen hos folket, som genom regeringens behandling af presterne förlorat den fordom så djupt inrotade vördnaden för dem och religionen. Men presterne hafva ock i sin mån dertill bidragit; ty flere af dem hafva, antingen af böjelse, eller af nöd, låtit hänföra sig att gripa till svärdet, och få verldsliga krigare torde hafva mera utmärkt sig genom grymheter af alla slag, än presten Merino. Nyligen omtalades ock, att man inom Carlisternes läger gripit och behörigen, d. v. s. med lifvets förlust straffat en prest, som befunnits hafva förrättat gudstjensten, försedd med mustascher. — De politiska partierne hafva väl sitt förnämsta
