Sida:Folksagor.djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
139
DE TRE PRINSESSORNA I VITALANDET

att fråga dem. Sent omsider kom en gammal gädda, som mannen hade stort besvär med att blåsa in, och när han frågade gäddan så sa hon:

»Tacka för att jag vet det. Jag har varit kokerska där i tio år och i morgon ska jag dit igen, för då ska den unga drottningen, som blev utan sin kung, fira bröllop med en annan.»

»Eftersom det står så illa till», sa mannen, »så ska jag ge dig ett råd. Borta på myren inte långt härifrån stå tre bröder, som i hundra år slagits om en kappa, en hatt och ett par stövlar. Om en av dem kan få tag på alla tre sakerna, så kan han göra sig osynlig och önska sig vart som helst, och dit kommer han. Du kan säga dem att du vill prova kläderna för att sedan kunna skipa rättvisa mellan dem.»

Kungen tackade för rådet och gick bort till myren.

»Vad i alla mina dagar stå ni här i evighet och slåss för», frågade han, »låt mig få prova kläderna, så kan jag sedan avgöra hur de skola delas.»

Det tyckte bröderna var klokt talat, men så fort kungen fått hatten, kappan och stövlarna på, så sa han:

»När vi råkas härnäst ska jag dela kläderna mellan er», och så önskade han sig hem till Vitalandet.

Under vägen kom han i sällskap med Nordanvinden, och berättade för honom sin historia. Nordan ville gärna hjälpa honom att bli av med den nye brudgummen, och föreslog att kungen skulle ställa sig på trappan utanför slottet och vänta, så skulle Nordanvinden komma