Sida:Folksagor.djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

DE TRE MOSTRARNA.

Det var en gång en fattig man, som bodde i en stuga långt borta i skogen och levde av jakt. Han hade en enda dotter, och hon var både vacker och vän. Modern hade dött tidigt. Och när flickan var halvvuxen sa hon, att hon ville ut till folk, så att hon kunde få lära att tjäna sitt bröd, hon också.

»Ja, dotter min», sa fadern, »visserligen har du inte lärt annat hos mig än att plocka fågel och steka, men du får väl försöka att tjäna för ditt bröd i alla fall.»

Så gick då flickan i väg för att be om tjänst, och då hon hade gått en stund kom hon till kungsgården. Där stannade hon, och drottningen tyckte så bra om henne, att de andra tärnorna blevo riktigt avundsjuka. De hittade på att säga till drottningen, att flickan hade sagt sig god till att spinna upp ett pund lin på tjugufyra timmar, för drottningen gjorde så många slags handarbeten.

»Ja, har du sagt det, så ska du göra det», sa drottningen, »men litet längre tid kan du väl få.»

Flickan, stackare, tordes inte säga, att hon aldrig hade spunnit, men bad blott om en kammare för sig själv. Det fick hon, och dit upp bars både spinnrock och lin. Här satt hon och grät och var bedrövad och visste inte