§. 6. Frågar någon, hwilkens öfwermakt wore för ett land farligare, Regentens eller egna medborgares? håller jag före, at utan all twifwel bör man sky och rysa för den förras allramäst. Ty utan at den häfwes, kan aldrig den andra häfwas. I Enwålds-Herrars namn, och med deras makt, regeras ofta mycket af wrånga undersåtare, owärdiga til sin Öfwerhets nåd, men säkra genom dess åtnjutande. Mäktiga Regenters öfwerwåld är ock mycket swårare at hjelpa. En förlångt drifwen tanke om kröntas helighet, skyddar mer än mycket äfwen de mäst orättwisa Förstar. Många föreställa sig, at aldrig förmycket inrymmes åt en menniskja, som är så mycket uphöjd öfwer andra, som är Guda-makten så nära: Kungarna i Barbariet leka onäpst med sina undersåtares lif, efter de anses som helgon. Non-Jurorerna i England göra sig samwete öfwer, at ej wara trogna emot en otrogen Kunga-släkt. Och at ej gå långt efter exempel, då Swerige, under K. CARL den tolftes krig, war utarmat på folk, lifsmedel och penningar, troddes likwäl denna Hjelten ej förderfwa, utan förswara, sitt fosterland. Således känna ej altid undersåtare Regentens orättwisa, och om de känna den, kunna de dock ej lätt befria sig, Förstarna bewaka ensamma, när det omtränger, sina fördelar, de råda ensamma i all ting. Hos en enda är båtnad och styrka af hela landet samlad. Men då somliga med-undersåtare tryckas af de andra, märka alla obilligheten deruti; och då flera på en gång göra missbruk af sin makt, öfwerwinner den starkare folkhopen lättare deras skingrade afsigter, och skingrade krafter. Dem gifwer derföre allmänhetens wördnad och deras egen makt icke nog säkerhet. Enda skygden för dem, är at dölja den oförrätt de utöfwa. Men den kan ej länge döljas, om hwar och en får i allmänna skrifter wederbörligen tala på det, som handlas emot det allmänna bästa.
§. 7. Borgerliga frihetens lif och styrka består altså i synnerhet uti en inskränkt Regering, och en oinskränkt skrif-frihet, allenast alt skrifwande hindras, som utan gensäjelse är oanständigt, och innehåller hädelse emot GUD, förgripelser emot Regering och enskildta; och retelser til uppenbara laster.
§. 8. Skrif-frihet updrifwer wetenskaperna til sin höjd, röjer alla skadeliga författningar, tyglar alla ämbetsmäns orättvisa, och
