är Regeringens tryggaste förswar i ett fritt rike. Den gör hela menigheten kär i et sådant regerings-sätt. Man hörer ej lätteligen i England farliga anläggningar emot wäl inrättade grundlagar. Oordningar stå dock der tidigt at hjelpa, endast genom en rättmätig skrif-frihet. Deremot hafwa wi flerestädes haft exempel derpå, at då en ojämt delad frihet med twång förswaras, skrider mensklig yrhet lätt til wåld och förtwiflade steg, at den som tror sig wara lidande, mister hällre alt, än at han skulle utan afund och hämd se för stor del af samhällets och sin frihet bortröfwad af sina likar och medborgare. Den som har litet at förlora, wågar sitt med liten saknad, då han kan förmå sin owän och sin plågare at förlora mycket. Det är wäl ej berömligt, men likwäl wanligt. Friheten måste derföre bewaras med frihet. En wis Regering lämnar menigheten hällre lägenhet, at yttra sitt missnöje med pennor, än med andra gewär, hwilket uplyser å ena sidan, stillar och förekommer buller och oro å den andra.
§. 9. Det är förut nämndt (§. 3.) at Borgerliga friheten uträttar, det hwar rättsint får med trygghet lefwa, lyda sitt samwete, nyttja sin egendom och bidraga til sitt samhälles wälgång. Hwardera stycket wil jag kårteligen förklara.
Lagen sätter wårt lif i mycken säkerhet, då den stadgar, at ingen får ostraffad göra wåld på någon menniskjas kropp och hälsa: Men man nödgas likwäl höra anklagare och ofta fullfölja olyckeliga dödsdomar, om ock intet brott finnes hos den angifna. Ty samhället kan ej wara utan domstolar, och icke dommare altid opartiska. Folkets hat och obändiga ifwer har ock ibland bortrykt de oskyldigaste medborgare. Ingen fara är större än denna, för lif och rykte på en gång; och när den ej annorledes kan ändras, tjänar likwäl friheten at offenteligen förswara sig, til at stilla folkets wrede, och afskräcka dommare ifrån konstlande. Kan ock det ej uträttas, så är åtminstone den billigaste ersättning för så stor oförrätt, at en olycklig dömd får å daga lägga för sina landsmänn, at han dör oskyldig.
§. 10. Samwetet grundar sig wäl ofta på falska meningar. Hwilka ingalunda böra tålas, om de aldeles gå ut på samhällens och menniskjors förderf, såsom Jesuiternas trolösa reglor. Men
