Sida:Fortuna.djvu/187

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
189

Morten svarade endast med en öfverlägsen axelryckning.

»Vill du, att jag skall sätta in de der pengarna också hos Lövdahl?» frågade han.

»Ja, du gör naturligtvis som du vill, men jag tycker verkligen — ja, du vet, att jag inte förstår mig på det, men det förefaller mig som om det rent af vore orätt — synd — att låta något förfaras.» —

Då Marcussen följande dag blef inkallad på chefens kontor genom den elektriska ringapparaten, ropade professorn upprymd:

»Ni fick rätt, Marcussen! Presten har varit här med pengarna.»