Sida:Fryxell Svenska historien 1 1846.djvu/127

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
127
SLAGET PÅ FYRISVALL.

Styrbjörn med sin stora flotta kommit in i Mälaren, skickade han ut pilbud öfver hela riket, att allt vapenfört folk skulle samlas till Uppsala. Han lät derpå försänka inloppet till Flötsund, så att Styrbjörn ej skulle kunna segla ur Mälaren ända till Uppsala. Då Styrbjörn kom dit, lät han sitt folk gå i land, och uppbrände derpå alla sina skepp, på det att folket skulle strida så mycket tapprare, då det ej hade hopp om räddning genom flykten. Knappt var detta gjordt, förrän Harald Blåtand smög med sitt folk om bord på sina skepp, lade dem ut i sjön, och seglade så hem till Dannemark, lemnande Styrbjörn i sticket. Denne måste nu med sin här stå på stranden och se Haralds bedrägeri, och kunde dock icke hindra det. Han förlorade likväl ej modet, utan lät hugga upp genom skogen en bred väg åt sin krigshär till den stora slätten Fyrisvall utanför Uppsala. På denna slätt uppställde han sin krigshär, hafvande deruti många tappra och förnämliga män, bland andra sin morbror, Ulf Jarl, och Björn Bredviking, en Isländare. Erik Segersäll skipade sitt folk på andra sidan, och Torgny lagman var hans förnämsta man så i råd som dåd. Slaget blef ganska häftigt och långvarigt. Torgny hade låtit göra vagnar med spjut framför och liar och skäror på sidorna, hvilka af dömda missdådare drefvos in i fiendernas leder och anställde der stor förödelse; men Styrbjörn var så mycket öfverlägsen i manskap, att han ändå förmådde göra starkt motstånd; och stridde de så hela dagen, utan att kunna besegra hvarandra. Under natten kom mycket folk från landet alltomkring till Erik, så att hans krigshär ej var mindre nu än första dagen. Dock voro Jomsvikingarna så tappra män, att de uppehöllo striden hela andra dagen, och vid dess slut kunde ännu ingen se hvilkendera skulle segra. Höfdingarna offrade nu under natten för seger. Styrbjörn offrade åt Tor; och det säges, att en rödskäggig man, hvilket folket trodde vara Tor, skall hafva visat sig för Styrbjörn och förkunnat hans nederlag. Erik deremot gick upp i Uppsala tempel och offrade der åt Oden, lofvande sig