En skall mot en
Stånda i striden:
Om männer i ären,
Och modet ej fattas.
De jakade härtill, och Odd och Hjorvard gingo emot hvarandra. Silkesskjortan hjelpte dock så väl, att intet bet på Odd, men han utdelade så tunga slag med klubban, att han fällde Hjorvard först och sedan de andra elfva bröderna, hvar efter annan, och hade ändå ej fått något sår. Då gick han dit, der Hjalmar och Angantyr hade kämpat. Angantyr var då fallen, men Hjalmar satt lutad mot en tufva på marken. Odd gick till honom och qvad:
Hur är dig, Hjalmar?
Har färgen du skiftat?
Svårt du besväras af
Såren, de stora.
Skuren är hjelmen:
Sliten är brynjan.
Ditt lif jag ser nu
På sista resan.
Hjalmar svarade:
Sår har jag sexton
Och sliten brynja.
Mörkt är mig för ögon.
Jag mägtar ej gå.
Angantyrs svärd
Skar mig i hjertat
Med hvassa udden,
Härdad i etter.
«Nu har jag fått den största skada, jag kan lida i lifvet,» sade Odd, «och hafva dina råd illa lyckats; annars skulle vi här hafva fått en herrlig seger».
