och Söder. Sedan togo Gudarna gnistor från Muspelshem och satte på himlen som stjernor. Derpå skapade de sol och måne, natt och dag. Midt på jorden uppreste de en fast borg af Ymers ögonbryn. Denna borg hette Midgård, och der bodde Gudarna; men jättarna fingo uppehålla sig utomkring vid hafsstränderna. Gudarna funno en gång vid stranden tvenne träd utan förmåga och lif. Af dem skapade de de första menniskor, Ask och Embla, från hvilka sedan alla menniskor härstammade, och fingo de bo hos Gudarna i Midgård.
ANDRA KAPITLET.
OM GUDARNA.
Oden är den förnämste och äldste och liksom en fader öfver de andra Gudarna. Han är mycket vis och har gifvit sitt ena öga i pant för att få hemta visdom ur Mimers brunn. På hans skuldror sitta tvenne korpar, Hugin och Munin (Förutseende och Minne), hvilka flyga kring verlden och återkomma och säga Oden, hvad de hört och sett. Han förer i handen det goda spjutet Gugner, och rider på hästen Sleipner, som har åtta fötter. Honom dyrka alla, och menniskor och Gudar svärja vid hans namn. Af honom har också Onsdagen sitt namn. Odens sal heter Walhall. Dit komma de flesta som falla i strid, och kallas der Einheriar. Hvar dag gå de ut på vallen och strida med hvarandra, men mot qvällen återvända de till Walhall. Då läkas straxt deras sår af sig sjelfva, och många vackra möar, kallade Walkyrior, undfägna dem med mjöd och stekt fläsk. Fläsket tages af galten Sehrimner, som hvar dag stekes och ätes, men hvar natt vexer till och blifver hel igen till morgonen. Så skola Einheriarna hvar dag lefva allt till Ragnarök.
Asa-Tor eller Åke-Tor är den starkaste af alla Gudar och menniskor. När han spänner sitt bälte
