Sida:Handledning i vira.djvu/11

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
9
 | C–1 | A–2 | B–3 |
 |50   |50––2|50   |
 |     |52––1|54   |

De tre ålarne äro de främst stående betarne på 50. Första spelet har A gått bet; beten ökas med 2 och har sålunda valören 52. Andra spelet har B gått bet; beten ökas med ytterligare 2, sålunda 54. Tredje spelet går C hem och vinner, sålunda näst högsta beten, A:s 52 och fjärde spelet slutligen går A hem och vinner sin egen ål. Om man så vill kan man, äfven då den spelande vinner sin egen bet, utmärka den med hans nummer.

Då partiet är, slut, sker hopräkningen af protokollet. Detta tillgår så att de öppna betarne hos hvarje spelare adderas, de tre summor som därigenom uppstå sammanläggas likaledes, och det tal, som då uppkommer, divideras med tre. Uppstår någon rest, tillhör den den spelare, hvars öppna betar utgöra största summan. Öfverstiger summan af spelarens öppna betar den sålunda erhållna kvoten, förlorar han den öfverskjutande summan, är åter kvoten större än summan af hans öppna betar, är öfverskottet spelarens vinst. Till vinstkontot höra äfven de betar man lyckats förvärfva från sina medspelare, till förlustkontot dem, som medspelarne tagit från en själf. Sedan man genom en enkel addition sammanlagt alla vinster å ena sidan och alla förluster å den andra samt, om man så kan, inväxlat sina utelöpande marker, ser man lätt, om man afgått från spelet med vinst eller förlust.

Vi meddela här nedan exempel på uträkningen af ett viraprotokoll:

 | C–1 | A–2 | B–3 |
 |50   |50––2|50   |
 |60––2|52––1|54   |
 |60––3|56––3|58   |
 |60   |56   |62––1|
 |     |64   |     |