Sida:Handledning i vira.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
25

man ej såsom somliga spelare bruka, byta ett par kort och sedan turnera om; bättre då att byta med bibehållande af de goda handkorten. I sjuspel ligger dock äfven vikt på att få köpa djupt, och känner man sig osäker i trumffärgen gör man klokast i att kasta äfven så stora kort som kung, dam i en färg. För motspelarne gäller det att vid lägre köpspel söka åstadkomma renonser för att därigenom få med små trumf taga bort spelarens handkort; vid begär och turné 6, någon gång ock vid turné 7, pläga därför motspelarne dela de kort, som äro kvar i talongen, så att hvardera af dem köper så många, som han anser sig behöfva för att blifva renons i någon färg. Undantagsvis kan detta ske äfven i högre spel, särskildt om spelaren ej har förhand, men regeln är att vid dessa spel trumfstyrkan bör så vidt möjligt samlas på en hand. Om därför den som skall köpa närmast efter spelaren, endast har en eller ett par hackor i trumf, bör han lämna hela återstoden af talongen åt den tredje, som antagligen är bättre rustad. Likaså bör n:r 2 aldrig köpa på ässet ensamt eller kung andra, så framt ej trumfen bredvid kungen är tämligen hög. Har n:r 2 goda trumf, köper han naturligen hela återstoden af talongen. Vid solotrumfspel gälla samma regler, dock med den skillnad, att n:r 2, äfven om han är svag i trumf, alltid måste köpa några kort, då den tredje helt naturligt ej kan köpa alla 13. N:r 2 bör i så fall, särskildt om spelaren ej sitter i förhand, söka bli renons, förutsatt att sådant låter sig göra utan att kasta alltför goda kort. I trumfspel böra motspelarne gärna söka köpa upp alla talongens kort; undantag härifrån bör endast ske, om en af dem redan från början har ovanligt stor trumfstyrka och dessutom en renons eller kan bli renons genom att byta endast ett par kort.

Vid misèrespel bör man aldrig byta bort höga kort som äro något så när garderade af lägre; hvad motspelarne därvidlag böra söka åstadkomma, är renonser och sviter. I misère bör den af motspelarne, som köper först, alltid om möjligt lämna några kort kvar åt den andre;

Några regler för omköp eller omturné är det mycket svårt att uppställa, och det bästa man därvidlag kan göra är att vara försiktig och söka undvika en hos nybörjare ganska vanlig svaghetssynd, att allt för mycket lita på talongen d. v. s. att köpa om på dåliga entréer.