Sida:Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke (1918).djvu/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
13

fruktansvärda färden till lands, och om flaskan med guldstoft, som han hade i sin skinnväska, bevisade någonting, så skulle Norden ha sin skattkammare någonstädes däruppe i detta vinterns land. Och som portvakt stod Röde Baptiste, den halvengelske bastarden och renegaten, på post för att stänga vägen dit upp.

»Ba!» Hay Stockard sparkade omkring glöden, reste sig i sin fulla längd, sträckte sig lättjefullt och vände sig sedan med obekymrat sinne mot den flammande norden.


II.


Hay Stockard svor till barskt på sitt modersmåls enstaviga sätt. Hans hustru lyfte sin blick från grytor och pannor och lät den med ett skarpt forskande uttryck följa samma riktning som hans utåt floden. Hon var från Taslins Land och väl förfaren i sin mans uttryckssätt, då han gav luft åt häftig sinnesrörelse. Vad den än gällde — från en bristande snöskorem till och med faran för plötslig död — kunde hon mäta stundens vikt och betydelse efter kraften och antalet av hans svordomar. Och därför visste hon nu, att det var fråga om någonting som förtjänade att uppmärksammas. En lång kanot, från vars paddlande åror den sjunkande solens strålar återkastades, nalkades uppifrån floden och styrde kurs mot landningsplatsen. Hay Stockard betraktade båten med spänd uppmärksamhet. Tre män lyfte och sänkte, lyfte och sänkte med taktfast säkerhet — men en röd