historia för Klondyke, ehuru mycket få — till och med i Dawson — känna till saken i dess helhet. Och förutom dessa få kan ingen vara kompetent att bedöma vare sig kapten Eppingwells hustru eller den grekiska danserskan. Att alla nu få reda på hur det verkligen förhöll sig, därför tillkommer nog äran Sitka Charley. Från hans mun förskriver sig meddelandet av de fakta, som här framläggas för allmänheten. Det skulle väl ha varit högst opassande, om Freda helt simpelt hade valt en bläcksuddare till förtrogen, eller om mrs Eppingwell hade skvallrat ur skolan. Det kunde ju vara möjligt att de ha gjort det, men nog är det tämligen otroligt.
Floyd Vanderlip var en duktig karl, det kunde man
se. Hårdt arbete och hårdtuggad föda var ingenting
avskräckande för honom, vilket bevisades av hans
tidigare upplevelser i Nordlandet. I fara var han som
ett lejon, och då han — som det en gång hände — höll
ett halvt tusental svältande män i schack, förstod man,
att ett mera kallblodigt öga aldrig sett siktet av en
bössa glimma i solskenet. Han hade blott en enda
svaghet, och till och med den var av negativ art och
härledde sig från hans styrka. Hans egenskaper voro
kraftiga, men de saknade jämvikt. Och nu var det
så, att han hade en avgjord böjelse för det erotiska,
fastän den hade legat tyst och passiv under de år
han hade levat på älgkött och lax och jäktat efter
