tillspetsning. All slags bravur och konstskicklig komposition voro honom förhatliga, och han saknade allt intresse för kritiker och litterära kannstöperier. Till och med litteraturhistorien syntes honom endast en skolastisk yttre granskning av inbillningens hävder. Icke heller kande han skriva om det, som omgav honom. Allting behövde först omstöpas till inbillning och hågkomster, och skulle han uppteckna en reseskildring kunde han det först fem eller sex år efter själva resan. Inbillningen glödgas aldrig så våldsamt av det, vilket du äger, som av det, vilket du umbär. Därför bli svårmodets söner så ofta gycklare eller Backussångare. Därför skall du aldrig så kunna besjunga det sköna som i en eländig koja. Vinn Kroisos’ palats, och dina sånger om det sköna tystna. Du skall i stället sjunga om kojorna. Poeten Ignotus älskade det sköna på samma sätt som han såg det älskat och eftersträvat av all världen omkring honom. När hans inbillning smyckade sig med sitt drottningdiadem, tänkte han småskrattande på de australiska kragfåglarna, som under kärlekens sångarkamp uppföra små lövsalar, prydda med musselskal och bjärta fjädrar, eller han tänkte på vattenödlorna i dammen, vilkas kammar uppflammade i rosenrött. Han tänkte på snöflingornas geometriskt prydliga mönster, som påminde om glödritningarna på lapparnas husgeråd, och på de assyriskt eller mexikanskt ciselerade pollenkorn, vilka liknade de bucklor av guld, som han drömt att en gång få skänka sin trolovade till örhängen.
Poeten Ignotus älskade, som redan är berättat,
